Varning för jätterams

Jätteramsen skjuter upp ur jorden i skogsbacken bakom vår trädgård. Bilden tog jag i fredags. I bakhuvudet hörde jag Anders Kjellson berätta i ett av de senaste numren av Allt om trädgård att jätteramsen är en delikatess och att man kan koka den som sparris. När jag tagit mina bilder ryckte jag loss ett skott och tänkte några sekunder... "koka som sparris... man kan väl smaka?" och så tog jag en tugga... Vilken krispighet! Något av det bästa jag tuggat. Smaken förvånade mig, jag hade inbillat mig att det skulle vara en lökig smak (förväxlar med ramslöken), men den var lite söt och obestämbar. Tog några tuggor till.

Men sen. Ångrade jag mig. Eftersmaken gillade jag inte alls. Den var varken besk eller sur, jag kan inte alls beskriva den. Och sen började jag reagera i munnen och halsen, inte så farligt, men bara så att jag i flera timmar kände att jag hade ätit nåt olämpligt. Det var lite skämmigt när jag berättade för min man att om jag faller ihop och inte kan andas, så får du berätta för doktorn att jag ätit en växt från naturen (jätterams) utan att googla först :-o

Efter jag googlat så läser jag att hela växten är lätt giftig och sägs orsaka magbesvär. Och här läser jag också  att det är rotstockarna som man kokar och äter som sparris.

Jätteramsen blommar på försommaren.

Nu ikväll när jag skriver detta hittar jag ett blogginlägg som Anders Kjellson skrivit om jätteramsen:

"...jätteramsen har sjukt snygga blommor på sommaren, men det är långt innan dess det gäller att vara på hugget och skörda de första skotten, efter en kort stund i saltat vatten är de det lyxigaste sparris-iga man kan tänka sig. sjukt fina. men det gäller att ta dem när de är små, och det handlar om ett skördefönster på kanske 4 dagar under solig vecka, före och efter är det kört. maximal lyx!"

Kan man äta jätterams? Jag tänker i alla fall inte testa den rå igen!

För övrigt blev det så lite trädgårdsarbete som utlovat. Dvs ingenting. Nu är det bara att se fram emot nästa helg: långhelg!