"Och så har jag tänkt på att man inte ska tycka så mycket om andra
människors val förrän man gått i deras skor. Eller kikat i deras
ryggsäck. Och även om man häller ut hela innehållet i den
där ryggsäcken, så finns det förmodligen ett lönnfack som
man aldrig får se. I det kan det finnas allt möjligt."
Vi har haft sociala helgen med fester och många samtal med kända och nya bekanta och en del som sas fick mig att grubbla... och jag landade i dom där orden jag läste på
Marias blogg för längesen, att man inte ska tycka så mycket om andra, för ofta vet man inte ett skit. Tänkvärt!
Jag bjuder på en bild från oktober 2010, som jag inte visat här förut. Jag gillar den! Sigge och Hugo är drygt 2,5 och Elmer är ett halvår. Ännu en morgon som vi lyckades med bedriften att få oss i ordning för dagis, vi ska precis gå när ett flygplan flyger över huset och vi kollar upp. Ljuset ligger så bra på mitt huvud, ser ut som jag söker tröst från ovan. Jag ser ljuset! Omkring oss är det en enda röra! Och vi kämpar, gör så gott vi kan.
Jag letade efter en bild på bloggen och hamnade i
ett gammalt inlägg från samma månad som bilden ovan är tagen. Jag citerar mig själv... detta beskriver en del av mitt trädgårdsintresse:
"Det är fullt upp med grabbarna, men på promenaderna till och från dagis njuter jag av alla färger jag ser. Tänk. Hade jag inte varit intresserad av växter hade mitt liv just nu bara bestått av tålamodskrävande umgänge med två tvååringar, amning av bebis, leka, vika tvätt, fixa käk osv. Det är påfrestande och lätt att allt blir grått. Då är det så skönt att landa i trädgårdstankarna, även om man inte alltid hinner ut och gräva. Idag hann jag ut och fota."
(Fast idag hann jag inte fota.) Jag tror jag hade blivit tokig om jag inte haft trädgården att tänka på och pyssla med, samtidigt som det är beklämmande att det tar sån tid att få den i ordning. Man har ju inte alltid tiden, och i omgångar får man vackert se på när allt förfaller. Vi har ju valt att fixa till närmast huset, där vi håller till, men fortfarande är trädgården utåt gatan i ett bedrövligt skick. Den som går förbi här kan aldrig ens ANA att det i denna trädgård bor en människa med ett överdrivet stort trädgårdsintresse. Som bara ÄLSKAR vackra växter, vackra former och bladverk och gillar att odla för att äta. Det kan man först märka när man går in i trädgården uppe vid huset. Vi gör våra val och det är säkert många som skulle ha börjat i en annan ände, som sätter större vikt vid hur det ser ut åt andra.
Men nog ska det kännas skönt med den där sista bocken i listan när alla större projekt är färdigställda och man kan ägna sig åt finlir och småändringar. Återkommer i ärendet!