söndag, maj 13, 2012

Trädgårdsdepp

Det här är till alla småbarnsföräldrar som kämpar för att få alla bitarna att passa, som läser här och tror att jag är nån slags supermänniska som lyckas ha en fin trädgård samtidigt som allt annat får plats. Ingen tror väl att det är perfekt här, men kanske det är nån som ändå har en lite skev bild hur det är...

Jag får ibland frågan "Hur hinner du?" av människor som läser min blogg. Och jag säger, "Nej jag hinner inte". Och det är sant! Visst... har jag egentid så prioriterar jag i 90 fall av 100 att göra nåt i trädgården, för det är min passion, men allt är ett pussel av familjens alla behov så jag kan smita åt mig en stund i trädgården. Det betyder att mycket är eftersatt på andra områden (typ träning, köpa kläder, klippa håret, rensa förråden, vara ikapp med tvätten, laga nya recept, åka och bada med barnen och annat som andra kanske sätter högt värde i... listan blir jättelång). Oftast visar jag i bloggen de mikroskopiska delarna av trädgården som är hyfsat okej för stunden, man väljer ju sina vinklar. Jag försöker också njuta av det som är fint och se bortanför det som är sådär.

Men idag sköljde det över mig... allt som är skitfult, överväxt, halvdant, ofärdigt. Det är klart jag inte hinner! Det kommer ta flera år innan den här trädgården är så vacker och lättskött som jag tänker mig. Under tiden vi försöker ro iland ett projekt i ena änden, växer det igen i andra. Idag ville jag bara ge upp och böla.

För en trädgårdsälskare som mig är det riktigt jobbigt att ha en yta täckt med plast och presenning i TVÅ ÅR (det är inte vackert) för att få bort rotogräsen. I mars tog vi bort det mesta och sen dess har det sett ut så här (hallonplantorna är köpta sedan länge och väntar på att komma i jorden). Lite plast har visst blivit kvar. Vi har grävt ett dike för ett förbereda en stödmur... som låter vänta på sig.
Sen visar det sig att denna täckning inte hjälpt ett jäkla skit. Det första som tittar upp är kirskål och åkervinda. DEPP!
Visst är det här en välkomnande entré...................... NOT. Sen i höstas har vi alla fall en provisorisk trapp och grusgång. Det är snart fem år sen vi rev garaget och vi har levt med en fruktansvärt ful entré, för tre år sen såg det ut så här (ganska likt, men mindre grönt). Det är detta som våra gäster möts av när de kommer till oss, det är detta som alla människor som går förbi på gatan ser. Det är detta som våra stackars grannar tvärs över gatan behöver kolla på varenda dag. Det är detta som vi själva måste gå genom varenda dag och påminnas om allt som man borde hinna. Förstår ni?
I år har det varit extra svårt att hinna med kirskålen och maskrosorna och här har kirskålen har helt tagit över (och på många fler ställen). Här växte massor av skuggbräcka, fänrikshjärtan, aklejor och dagliljor en gång, av det är det inte mycket kvar.
Och såna här skattgömmor har vi lite var stans. Jag fyllde kameran med fulhörn, men jag ska inte tråka ut er med fler såna här bilder. You got the point?
Ni må tro att jag är lycklig över att ha en baksida som kommit hyfsat i ordning, som vi kan använda och som inte ger en decimeter lerkoka under fötterna när man går genom den, och att jag helst fotar blommande lungört i stället för allt det där som pockar på och blir ogjort i andra delar. Ska jag säga er en sak så är det att vår trädgård är större än vi mäktar med. För en trädgårdsälskare med massor av trädgårdsdrömmar känns det riktigt jobbigt att ha så många eftersatta delar, men pojkarna är fyra, fyra och två och de kommer alltid först. Att ha småbarn är galet mycket jobb, så är det bara. Vissa dagar kan man deppa ihop över att man vill alldeles för mycket.

För övrigt så kunde jag inte få ihop alla viljor och gå på Lisebergs trädgårdsdagar den här helgen. Jag gav bort biljetterna som jag fått. Jag får komma igen ett annat år! Hoppas alla som var där gjorde fina fynd!

Och för övrigt så tog jag med killarna på plantbyte med trädgårdsnätverket, men jag fick bryt för de betedde sig precis som barn kan bete sig, dvs springa runt och busa och tjoa, så jag tryckte in killarna i bilen, lämnade alla växterna och åkte hem igen. SÅ KAN DET GÅ!

Hoppas jag hinner springa ut i morgon bitti och fota nåt fint så detta inlägg inte behöver ligga framme så länge.

Härligt med kortvecka. Ha det gott alla som läser här, som skriver så mycket snällt och klokt. Jag uppskattar er jättemycket!

18 kommentarer:

Iréne JB sa...

Kortvecka är det! Det betyder kanske att jag får något gjort i trädgården, för i år har jag bara gjort två saker. Grävt upp så att det som var halvfint ser värre ut och klippt gräset!
Av någon anledning så tror jag att vi som gillar trädgård ibland har stökigare trädgård än andra. Vi nöjer oss inte med en gräsmatta, utan startar projekt på projekt, för idéerna är många. Jag har projekt som hållt på i flera år och kanske kanske blir de klara i år. Mina tjejer börjar ju bli stora, 9 och snart 7.
Ha en bra kortvecka, ledighet är skönt även om det kanske inte blir så mycket gjort av det som man skulle vilja eller borde.

Iréne JB sa...

PS Gillar din blogg, annars hade jag inte tittat in här så ofta :)

Lindas trädgårdsblogg sa...

Ja men så är det nog, man har alldeles för mycket ideer! Tänk om vi bara hade nöjt oss med hur trädgården var och koncentrerat oss på att ta hand om den... men GUD så tråkigt ;-)

Anna - Stugstrapatser sa...

Jag kan inte låta bli att le igenkännande - och då ska du veta att jag inte ens har barn som kräver massor av uppmärksamhet och tid. Livet har ÄNDÅ en förmåga att rinna iväg.
Jag har personligen en ambition att visa upp det som inte är så lyckat likaväl som det som blir bra, både i bloggen och i mitt sociala liv. Pressen är hård nog som det är, ingen ska känna sig nertryckt av MITT liv i alla fall. :) Jag tror att man inspireras lika mycket av att se nån annans både lyckade och mindre lyckade projekt som att bara se perfektion. För perfektion blir faktiskt lite trist i längden. Tack för intressant inlägg!

Anna Vattenkanna sa...

Förstår dig så väl - var där du är för ganska många år sedan. Stooor gammal trädgård, tvillingar, man som reste mycket i arbetet och så allt annat som hör till ett liv.

Men på något sätt så gnetade vi på, gnet, gnet, gnet - precis som ni och barnen blev mer självgående och jag kunde vara mer i trädgården på min fritid.

Det lättar, jag lovar, och titta bara på det som är "fint" när du känner så här. Sedan det här med kirskål. Den hade jag också krig med och det slutade med att jag valde några ytor som jag kunde hålla i schack medans andra ytor blev gräsmatta = att kirskålen levde men blev klippt.

Samtidigt är du inne i en härlig period i ditt liv och förhoppningsvis är trädgårdsdeppet snabbt övergående trots allt.

Kram

Lotta sa...

Känner igen mig helt i det du skriver! Visst kan man deppa ihop totalt över att man inte hinner med men då får man försöka fokusera på det man HAR gjort... Kirskålen har jag också gett upp på vissa ställen, kanske tar jag tag i det nån gång, vi får se!

Kram

Ulrika sa...

På något sätt så skönt att läsa, så skönt att få känna igen sig!
Vår minsting är 4 nu och i år kan jag fixa i trädgården medan han och storebror roar sig själva. Det blit ju bättre ju äldre de blir. Sen kommer ju allt skjutsande - till kompisar, träningar mm. Men det är ju det som är livet!
Och tänk vad tråkigt det skulle kunna vara med den perfekta trädgården. Inga projekt att pyssla med, ingen ogräsrensning, inget att göra.
Vad är väl en bal på slottet...?

Ha det bra. Hoppas du får lite trädgårdstid under långhelgen.
//Ulrika

Kerstin sa...

Ojojoj, vad jag känner igen mig! Jag brukar ha så dåligt samvete när jag måste säga till folk att jag inte har hunnit höra av mig för allt är så stressigt, och samtidigt hinner jag ju med hur mycket som helst i trädgården. Eller i alla fall ser det nog ut så, men det som hinns med är ju just småplocket som inte är något jobb utan avkopplingen som behövs för att man ska orka med allt annat jobb. Det som verkligen behöver göras, alla större projekten, brukar jag tänka kan vänta till barnen är lite större... Men det är inte lätt att låta saker vänta, framför allt när man har en ful entré att förbättra.
Tyvärr kan jag tycka att, hur mycket underbar inspiration man än kan hitta i alla fina bloggar, så bidrar de rätt så mycket till den där frustrationen att man inte hinner med det man vill när man ser hur fint det är hos alla andra och hur mycket de hinner pyssla och jobba.
Ha det riktigt bra! Hoppas du får en trevlig långhelg snart där du hinner både njuta i trädgården och leka massor med dina barn. Det hoppas jag i alla fall jag ska hinna. Får se vad det blir, för planera brukar ju inte alltid gå så bra med de små liven. ;-)
/Kerstin

Lotta 8`) sa...

Jo men jag vet.... precis hur det är. När tjejerna var små hann jag inte med trädgård överhuvudtaget, så du är duktig som sniker åt dig tid till att vara ute. Jag som inte har småbarn, struntar i insidan när det är fint väder!! Tar igen det när det regnar, och det gör det ju rätt ofta :)
Fulhörn har vi alla, du vet ju hur min skogsbacke ser ut! men vi få ta tag i fulhörnen lite då och då, och kanke en dag :) Jag tänker att 50% av trädgården ser ok ut, och det får jag vara nöjd med.
Funderade på.... det går inte att lägga markduk över jorden där kirskålen är, och plantera i hål? fast den kommer väl upp där med :)
Jag var inte på liseberg heller, får hitta på något annat istället.
Ha det :)

Anngus sa...

Deppa inte för mycket nu bara. Njut av din fina baksida (ha ha, det blev lite roligt) och fortsätt fota det du gillar. Det är väl delvis därför man har en trädgård, för att snygga bilder.
Tänker som flera andra att: - Kors vad många och stor projekt de orkar med och att jag kanske ska vara glad att jag har en lite trädgård.
Sköt om dig och njut!

Anonym sa...

Oj, det där känns igen; jag har bara ETT barn och tycker att det är svårt att hinna med allt. Många påbörjade projekt, ingenting klart och ett hem som man helst inte går in i på grund av röran. Min klädkammare är ett monstrum som sväljer allt! Inte det där snygga dressing-room som var tänkt. Nej, all tid läggs på roligare saker bortsett från det där halvhjärtat tvångsmässiga städandet på lördag- och söndagförmiddagar. Och inte finns det tid över till frisörer, träning eller ens umgänge ;)

Erika sa...

Något som du gör fantastiskt är att du faktiskt lägger ut plasten och har den där i TVÅ ÅR. Jag är så less på bygg högar o skräp överallt att jag lever med smällen att inte ta död på allt ogräs och jag har inte ens ett barn. Gör det du gillar för det får du mest energi tillbaka av.
Vi tar Liseberg nästa år....för dååå, dååå har vi massa tid....nästa år så.

Jo sa...

Jag känner igen det där. Jag vill så himla mycket i min trädgård att jag kan gå av på mitten. Det är då jag försöker intala mig själv att det kommer flera vårar då man kan så, det SKA inte bli klart i år, vad ska jag då göra nästa år, putsa? Jag betvivlar att jag någonsin kommer att bli klar med något, om det så gäller inredning, trädgård eller pyssel (so i att sy, virka, sticka mm). Jag kommer ju alltid att vilja MER. Se det såhär: Med stor tomt har du många ytor KVAR att hitta på nya saker på när du kommer på dem! :)

Hoppas att du har en fin kortvecka!

Jenny S, Askim sa...

Tack för ett befriande ärligt inlägg. Jag kan trösta dig med att du får mer egentid så småningom. Våra pojkar är nu 5 och 7 och min känsla är att familjen nu har näsan över vattenytan oftare än tidigare.
I övrigt är jag ett stort fan av baksidan på erts hus.

Anonym sa...

Så skönt att det inte hjälper att täcka över marken för ogräs. Det betyder ju att jag kan strunta i det;) Det gäller ju att fokusera på det positiva. Och precis som du säger är ju allt en prioriteringsfråga för man kan inte hinna allt. Och du har en jättefin trädgård! Kram/ Yvonne

Anonym sa...

Så härligt befriande att få läsa din blogg. Jag tittar in varje vecka för att se om du har uppdaterat.

Har själv en fyramånaders pojke här hemma och min trädgård (mer en plätt än en trädgård) som jag älskar är låååångt ifrån hur jag vill att det ska se ut. Men man får släppa på det där och acceptera att saker och ting är som de är nu under småbarnsåren.

Kram på dig!
Jennie

Tanja sa...

Oj, vad jag känner igen mig! Jag har också tre krävande barn, man slits mellan dåligt samvete och vilja och för lite tid, mellan prioriteringar och ansvar...det är inte lätt när man vill så mycket men tiden finns helt enkelt inte. Härligt att du berättar och visar det där som de allra flesta behöver få veta och känner igen, det man inte hunnit med, och det man hade vela ha gjort. Det finns inga supermänniskor, väljer man det ena så måste man släppa på något annat. Tack för komihåget att man inte är ensam!

Lotta Sultan sa...

blunda för det fula lite och njut av de fina! för det finns ju där rakt främför näsan på dig! kram!