måndag, augusti 20, 2012

Viktigt grubbel

"Och så har jag tänkt på att man inte ska tycka så mycket om andra
människors val förrän man gått i deras skor. Eller kikat i deras
ryggsäck. Och även om man häller ut hela innehållet i den
där ryggsäcken, så finns det förmodligen ett lönnfack som
man aldrig får se. I det kan det finnas allt möjligt."

Vi har haft sociala helgen med fester och många samtal med kända och nya bekanta och en del som sas fick mig att grubbla... och jag landade i dom där orden jag läste på Marias blogg för längesen, att man inte ska tycka så mycket om andra, för ofta vet man inte ett skit. Tänkvärt!

Jag bjuder på en bild från oktober 2010, som jag inte visat här förut. Jag gillar den! Sigge och Hugo är drygt 2,5 och Elmer är ett halvår. Ännu en morgon som vi lyckades med bedriften att få oss i ordning för dagis, vi ska precis gå när ett flygplan flyger över huset och vi kollar upp. Ljuset ligger så bra på mitt huvud, ser ut som jag söker tröst från ovan. Jag ser ljuset! Omkring oss är det en enda röra! Och vi kämpar, gör så gott vi kan.

Jag letade efter en bild på bloggen och hamnade i ett gammalt inlägg från samma månad som bilden ovan är tagen. Jag citerar mig själv... detta beskriver en del av mitt trädgårdsintresse:
"Det är fullt upp med grabbarna, men på promenaderna till och från dagis njuter jag av alla färger jag ser. Tänk. Hade jag inte varit intresserad av växter hade mitt liv just nu bara bestått av tålamodskrävande umgänge med två tvååringar, amning av bebis, leka, vika tvätt, fixa käk osv. Det är påfrestande och lätt att allt blir grått. Då är det så skönt att landa i trädgårdstankarna, även om man inte alltid hinner ut och gräva. Idag hann jag ut och fota."

(Fast idag hann jag inte fota.) Jag tror jag hade blivit tokig om jag inte haft trädgården att tänka på och pyssla med, samtidigt som det är beklämmande att det tar sån tid att få den i ordning. Man har ju inte alltid tiden, och i omgångar får man vackert se på när allt förfaller. Vi har ju valt att fixa till närmast huset, där vi håller till, men fortfarande är trädgården utåt gatan i ett bedrövligt skick. Den som går förbi här kan aldrig ens ANA att det i denna trädgård bor en människa med ett överdrivet stort trädgårdsintresse. Som bara ÄLSKAR vackra växter, vackra former och bladverk och gillar att odla för att äta. Det kan man först märka när man går in i trädgården uppe vid huset. Vi gör våra val och det är säkert många som skulle ha börjat i en annan ände, som sätter större vikt vid hur det ser ut åt andra.

Men nog ska det kännas skönt med den där sista bocken i listan när alla större projekt är färdigställda och man kan ägna sig åt finlir och småändringar. Återkommer i ärendet!

9 kommentarer:

Törnrosa sa...

Och när så de större projekten är färdiga och finliret börjat, ja då kan man hitta på nya stora projekt som bara måste genomföras. Innan finliret kan fortsätta...osv. Men det är ju livet, det där!
Hej från Törnrosa
PS Skulle egentligen säga: kloka tankar.DS

Trädgården på Höjden... sa...

Men du vad jag känner igen mig i dina ord. Trädgården är ju verkligen en andning för mig. Så nödvändig. Men det betyder inte att jag slaviskt fixar i den varje dag. Det går upp och ner det där och det känns så skönt. Jag känner inte att jag behöver bevisa någon trädgårdsduktighet för någon. Vår framsida lämnar också mer att önska. Vi har valt att börja på baksidan där vi är så får det andra komma när det kommer. Bilden är underbar.
Kram åsa

Sonja {Dagmars Kitchen} sa...

Hej och stort tack för idag! Din/Er trädgård var ju helt ljuvlig och jag sitter precis och tankar in bilderna i datorn!

Och vilken fantastisk bild av er - särskilt när du lägger till din tolkning av den... Hur många gånger har jag inte också stått där och bett om hjälp från ovan - fast vi har ingen så cool bild på oss. Och så har vi inga tvillingar.

Jag tycker du är HELT fantastisk som har lyckats med den ljuvliga trädgård som ni har. Och det har du gjort under de "värsta" småbarnsåren... Jag är förundrad! Lyckliga oss som sett den IRL säger jag bara!

Ha en fin eftermiddag & kväll! Kram

Sonja {Dagmars Kitchen} sa...

Nu har jag skrivit en liten kortis om vårt besök på bloggen:

http://www.dagmarskitchen.se/2012/08/en-alldeles-underbar-tradgard/

Nettan sa...

Kloka ord och rolig bild! :) Jag gillar din blogg :) / nettan

Hélena sa...

Känner igen mig så i dina ord. Som småbarnsförälder så rinner tiden iväg och det blir inte alltid som man har tänkt sig. Trädgården är ett andningshål och ett ställe att umgås och precis som ni så har vi ställen som är galet vilda. Det kommer en tid när man har mer tid och jag misstänker att då kommer jag sakna den tid som är nu :-)
Ha det bäst!
Kram Hélena

Marina sa...

Bra ord de där som Maria skrivit. Jag tror mig minnas att jag läste dem då, när hon skrev dem.

Trädgården ger så mycket mer energi än den tar. Guld värt när annat i livet suger i sig energi.

Kram

Linda O sa...

Skit i vad andra tycker, ni har 3 småbarn och man måste få leva med och inte stressa över att bli klara så att ANDRA ska bli nöjda. Kollar man in hos er från gångvägen där uppe ser man stor skillnad ;) så eg är det ju bara en liten bit på "utsidan" som inte är klar men varför stressa? ta hand om familjen i stället och gör det DU/NI vill och har lust med utan att känna stress från andra.

Anonym sa...

Vilket fint inlägg och vilken härlig bild. Jag känner igen mig så mycket! Det är så mycket man vill göra och tiden räcker bara inte till. I början när vi var nyinflyttade och min äldsta var nyfödd höll jag på att bli tokig för jag ville så mycket men det gick inte. Jag minns hur jag drog barnvagnen efter mig med ena handen och rensade maskrosor med den andra... Men nu har jag vant mig vid att jobba i etapper, en timme här och en timme där och det går ju också. Och nu när barnen är lite äldre leker de med varandra så att vi kan få hålla på lite längre ibland. Jag tänker också att jag skulle blivit tokig utan min trädgård, där hämtar jag kraft om så bara fem minuter i taget.

Kram till dig!