Skytteltrafik

Pojkarna får vara hemma idag för de är så snoriga. Energin är det inget fel på just nu... Det pågår en skytteltrafik till badrummet där de fyller på "kaffe". De bjuder nämligen på fika och behöver mycket påtår.

Elmers medverkan i leken kanske inte alltid uppskattas... Det är hela tiden en balansgång vad man ska tillåta och inte. Men hellre en riktig lek än när de är rastlösa, gnälliga och stökiga. Pojkarna får torka efter sig och jag får gå efter och eftertorka...

I eftermiddag ska vi ta oss till förskolan för då är det luciatåg (en dag sent, men det var önskemål av föräldrar till barn med syskon i skolan), det missar vi inte!

Tanden och pekfingret

Glömde skriva förut att Elmer precis fått första tanden (nej, ingen bild). Och så har han börjat använda pekfingret!

Enkelt pyssel

Här är ett enkelt julpysseltips att göra med små barn. Köpepepparkakor, köpeglasyr och köpeströssel. Det finns roliga strössel att köpa med snöflingor och grejer, men jag tog det vi hade hemma. Hjälp till att glasera så får barnen pillra på strösslet! Rätt mycket strössel åker in i munnen också, men det är bara att avbryta om det blir för stojigt.

Frankering pågår

Pojkarna har hjälpt till att stoppa julkorten i kuvären och nu dekorerar dom dem med brevmärken. Nu är det bara frimärken som saknas. I år har jag skickat kort på framkallning med en klassisk bild på barnen. Oj, vad jag hade roligt åt såna julkort innan jag fick barn, men nu uppskattar jag alla såna kort vi får av släkt och vänner jättemycket! Tyckte 3,95 kr för kort + kuvert var rätt bra pris?! Fuji fick göra jobbet. Tyvärr blev kortet mycket ljusare än jag tänkt mig, men det fick gå.

Hembakat

Nu ska ni få höra. Jag har bakat!
1. Antagligen påverkad av att det råder bakfeber i Sverige, till och med i fikarummet på jobbet (jag jobbade några veckor i november) diskuteras bakning just nu.
2. Jag är less på Polarbröd, Längtan, Smaka, Lingongrova, Skogaholmslimpa och allt vad nu bröden heter i affären.
3. Jag fick en assistent för några år sen, som använts skamligt sällan. En önskan att börja baka har funnits länge.
4. K har pratat om att vi ska skaffa en bakmaskin så vi kan få nybakt bröd på morgonen och spara in lite pengar, och då kände jag... oj, då kommer vi aldrig att baka på "riktigt" igen!

Så nu fick jag eld i röven och assistenten har redan jobbat tre gånger den här veckan. Först blev det ett grovt dinkelbröd som fanns på recept på mjölpaketet. Det var ganska enkelt, behövde bara jäsa i bakformarna. Men jag vet inte... tycker inte det var nåt höjdarbröd (för grovt?!). Pojkarna åt, men omdömet var "Mamma, de ä jätte hårt." (särskrivningen ska vara där!). Sen bakade jag ljuvliga frukostfrallor från bakboken (Baka matbröd från Ica provkök), se nedan. MUMS! Och igårkväll blev det enorma lussebullar. Inga bilder på det.

Nu kanske detta inlägg ger presationsångest på någon ;-) Men jag lovar att det här var riktigt enkelt att göra! Har du ingredienser hemma, plats i kylen och en halvtimme över så kan du också få nybakade frukostfrallor till söndagens frukost! Jag tog tid... från att jag började packa fram ingredienser till att det var undanstädat tog det en halvtimme. Det går säkert ännu snabbare om man går in för det. Sen jäser brödet över natten. På morgonen sätter man på ugnen och gräddar i tio minuter. Voila! MUMS!

Färska frukostfrallor
20 st (det blev 16 st för mig, för det är enklast att dela degen på hälften, och sen på hälften och sen på hälften och hälften igen)

8 dl dinkelsikt (vanligt vetemjöl går också bra)
0,5 dl vetekli
1 tsk socker
1 tsk salt
100 g smör
25 g jäst (halva paketet)
3 dl kall mjölk (fast mjölken tog slut så jag hade mest fil, och det blev ju bra)
1 ägg (det glömde jag, men det blev gott ändå)

Pensling:
filmjölk
vetekli

Hacka samman mjöl, kli, socker, salt och smör till en smulig deg. Lös upp jästen i lite av mjölken och blanda ner i degen med resten av mjölken och ett lätt uppvispat ägg. Arbeta ihop en smidig deg. (Jag körde ett par minuter i assistenten.)

Rulla ut degen till en längd ca 40 cm. Skär den i 20 bitar (eller 16 dårå). Man behöver alltså inte rulla fina bollar eller så, det gör detta bröd så enkelt! Ställ dem med snittytan ner på en plåt med bakplåtspapper. Täck med en kökshandduk och ställ plåten i kylen över natten.

På morgonen: Sätt ugnen på 250 grader. Pensla bullarna med filmjölk och strö på vetekli (detta kan man säkert skippa om man har bråttom!). Grädda ca 10 minuter, mitt i ugnen.

---

Ni får hemskt gärna tipsa mig om enkla, jättegoda bröd. Nån surdeg tänker jag inte hålla på och ta hand om just nu. Vanligt jästbröd ska de va!

Elmer 8 månader

Idag är Elmer åtta månader. Åtta månader!!! Och storebröderna är åtta månader äldre. Det är lättare med dem nu än för åtta månader sen, men absolut inte enkelt. De är inte lika ostyrsliga, de orkar mer (kan gå hela vägen till dagis... fast vagnen är rätt bra att ha med...), man kan prata med dem, man får svar och de förstår mycket mer. Jag tycker trotset har lugnat ner sig, men det är ju hopplöst när man har tider att passa eller om de är trötta.

Hur är Elmer nu vid åtta månader? Elmer är en otroligt fin bebis och det är jättemysigt att vara med honom. Han är nästan alltid på gott humör! Man behöver bara titta på honom så smäller han av världens leende. Dock har han blivit grinigare när man lämnar rummet. Han klappar på bordet och sträcker armarna. Han är mycket nyfiken och pillrig och har jättelånga armar. Vid varje tillfälle han kan så ställer han sig upp. Han går lite lätt längs med möbler och om man släpper honom kan han balansera några enstaka sekunder innan han sätter sig. Han klättrar upp i knät om man sitter på golvet. Han är jättesnabb på att kryp-åla, ibland kryper han på alla fyra, men oftast ålar han bara. Han är fortsatt mycket intresserad av sladdar och prylar och allt som brorsorna håller på med. När vi äter får han brödsmulor, puffar, majs och lite annat att pillra på och för ett par dagar sedan lärde han sig pincettgreppet. Fast han håller inte pincettgreppet hela vägen till munnen! Burkmat har vi gett upp så nu äter han gröt, bröstmjölk och lite plockmat. Han sover tre pass om dagen och somnar runt nio och sover rätt bra på natten. Sista veckan har han dock vaknat och varit hungrig typ vid två, annars har han en tid sovit till fem. Och efter en del bök somnat om till sju, halv åtta. Så var inte precis brorsorna vid samma ålder.

Vacker vardag

Hur gör jag nu med bloggen? Fortsätter nog som förut beroende på tid och lust. Bloggen är en liten vrå där jag visar det vackra i vardagen, och mest från trädgården. Jag älskar ju att komponera och att fota och vad ska man göra med alla bilder om inte visa upp dem! Och till sättet funkar bloggen lite som en syjunta, man pratar och skapar (och fikar, ofta bloggar jag till en kopp kaffe!). Många vänner jag har bor ju så till att jag inte kan träffa dem så ofta (inte så lätt att träffas även om man bor nära!) och då funkar ju bloggen lite som en pratventil.

Ibland kanske jag blir brutalt ärlig och berättar om bristande tålamod, när jag har lust att sätta mig i en snödriva och dö och visar fulhörnen, men var medveten om att jag allt som oftast bara visar en liten, liten del av mitt liv. Så är det nog med de flesta. Tänk på det om ni läser många bloggar och inredningstidningar. Det kan inte vara så att alla andra lever perfekta liv, man väljer vad man vill visa. Och ifall ni lever ett stressigt liv, så försök att inte krångla till det. Man behöver inte göra värsta barnkalaset med tema, man behöver inte göra avancerade arrangemang vid dörren inför varje ny säsong, man behöver inte köpa bänkskivan specialbeställd från ett stenbrott i Provence, man behöver inte scrappa sina julkort själv (eller hur Anna i kommentaren förut!). Det finns massor av måsten man kan ta bort om man tänker efter.

Om ni vill veta mer om hur livet som tvillingmamma är så kan jag rekommendera mina tvillingmammavänners bloggar. De har lite annat stuk på sina bloggar och är brutalt ärliga lite oftare än jag är :-) Här är dem:
Evelina med Tvillingar... what?
Te med honung-Linda
Cia med Små söta hjärtegryn
Vikkan med Ett plus ett blev fyra (snart fem!)

PS. Vepan är köpt på loppis för en tia och är gjord av Bühler. En pillemarisk liten tomte!

Amaryllis

Nu slår amaryllisen ut. Bland det maffigaste man kan ha i köksfönstret! Det här är en lägre sort, lappen är borta så jag vet inte vad den heter. Det blir inga julstjärnor här. Det är för kallt att frakta hem från affären plus att de är giftiga. Jag köpte istället julröda begonior och det funkar också om man vill ha rött i fönstret!

Forts

Jag är väldigt nöjd med min bonad. Blir glad varje gång jag tittar på detta julhörn. Mindre nöjd över hyacinterna som lagt sig helt nu. Gör era också så? Men doften. Den är som den ska.

Tack för kommentarerna till Bloggen-inlägget nedan. Ni skriver så många bra grejer. Jag har svarat på alla kommentarer där. Alltså... ibland måste man stanna upp och ifrågasätta. Inte bara bloggen. Hela den här tiden vi lever i, känner jag. Man byter fullt fungerande grejer bara för att det kommit nåt nytt eller det inte passar ens "stil". Man vill bara ha mer och mer. Såg ni Arga snickaren förra veckan? Det var återbesök hos den där familjen där mannen byggde världens kråkslott med hiss-schakt och inomhuspool och grejer medan frun skötte familjen i ett kyffe och sov på ett loft. De hade verkligen fått en tankeställare efter programmet... "Man kanske ska sträva efter att ha så lite som möjligt?" var deras slutsats.

Vilken frihet det är att ha så lite som möjligt. Färre grejer som racklar, går sönder och som ska skötas om, mindre pengar på räntor och amorteringar, större möjlighet att jobba mindre och få tid att göra annat. Mer tid att umgås, skapa, resa osv. Bättre för miljön är det också. Ju mindre vi konsumerar, desto mindre utnyttjar vi jordens resurser och mindre sopor gör vi av med. (Läs t ex här om hur avfallet minskade med lågkonjunkturen).

Drömmar... gud vad vi drömmer. Men vart kommer alla drömmar ifrån? Inte kommer det out of the blue att jag drömmer om ett vackert växthus där jag kan koppla av med en tidning och kopp te och lukta på blommorna. Jag har ju sett bilderna... någon har sålt in drömmen i min hjärna.

En annan grej med tiden vi lever i är det här med att allt ska göras med extra finess och detaljerna är så viktiga. Se på varenda program om mat och inredning. T ex Halv åtta hos mig. Jättetrevligt program, inspirerar säkert jättemånga att bjuda hem folk på middag. För mig som inte är nåt geni i köket känner tvärtom. Åh nej, vågar man bjuda hem folk på middag? Är det så här det går till? Vi hinner aldrig fixa nån fin dukning, vi glömmer alltid bort förrätten, huvudrätten får gästerna sleva upp själv och efterrätten blir glass från frysen med köpesås i flaska. Inte särskilt perfekt. Förstår ni vad jag menar? Allt det här vi matas med, kanske inte bara är inspiration? Det blir en press som gör att man drar sig från att göra vissa saker.

Nu skulle jag väl haft en knorr på det här inlägget. Men jag kommer inte på nåt nu. Men typ... man får väl helt enkelt stå emot och försöka gå sin egen väg. (Fast... det är svårt att sluta drömma när man väl har börjat... om hur man skulle vilja bygga om huset, bygga altan, göra stödmurar, plantera vinrankor och körsbärsträd osv.)

Herregud vad det snöar ikväll. Det blir pulka till dagis i morrn, vill jag lova.

Vinterbilder

Och bara för därför ska ni få några trädgårdsbilder jag tog på förmiddan!

Bocken hade inte blivit klädd i år om det inte vore för grannens julpysselkväll. Som av trolleri bara finns en massa granris att klä den med! Pojkarna åt ungefär två miljoner pepparkakor under tiden, men det fick det väl vara värt. Julbock i år igen! Något som vi inte prioriterat i år är julbelysningen ute.

Bloggen

Titta, så fint arrangemang! Och en sån fin bonad jag köpt på loppis!

Nu går det på sparlåga här på bloggen. Trädgården är täckt av snö, jag funderar inte över några trädgårdsprojekt. Däremot tänker jag en del på det här med bloggar och den där floden av budskap vi sköljs över från nätet, tidningar och tv. Alla vackra bilder vi matas med blir som reklam för ett liv vi inte visste att vi ville ha. Man är helt indoktrinerad hur det ska se ut och vara. Drömmen om det perfekta livet. Skapad av Ernst Kirchsteiger, Leila Lindholm med flera. Välstädat, välpolerat, välförvarat, välartat, välbildat, välavlönat, maten ska lagas från GRUNDEN, kuddarna ska puffas och stilleben ska arrangeras osv. Det finns ingen HEJD på allt man ska lyckas med här i livet.

Vill jag vara en del av det med min blogg? Okej... jag försöker vara ärlig och förklara att det kan vara urjobbigt, jag hinner inte, det ser ut som skit beroende på vart man tittar, men ändå. Jag får ju jättemånga kommentarer om hur fasen jag hinner, vad mycket vi gjort och vad duktiga vi varit (tack!). Fast jag sällan känner själv att vi gör tillräckligt, men det är ju ändå roligt att visa fina bilder på sånt som ser bra ut. Inte så gärna man visar tvättberget och röran. Och då tänker jag att kanske jag också är med och ger andra såna känslor jag själv kan få när jag besöker bloggar som imponerar på mig med fina bilder och massa pyssel och grejer*. Jag tänker, hur fasen hinner hon (ja, oftast hon) och så känner man själv att man är rätt sämst och inte får till det. Inte vet jag. Min grej och prioritering i livet (efter familjen) är ju att fixa i trädgården och andra har ju sina grejer.

(* Senast det hände halkade jag in på den här bloggen, Charlottas chicologi. Fatta att hon samma vecka som hon föder tvillingar bloggar om mode och typ på en gång efteråt fortsätter att jobba (tvillingarna är ca ett halvår nu)? Nu får man inte veta hela sanningen hur hon löser sin vardag. Men ändå, hallå! Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att vara så chic! Men då måste jag tänka att ja... mode är ju i alla fall inte min grej of the day.)

Men visst är det lite svårförklarat att man håller på och visar upp för världen "titta, vad jag har gjort!", "titta vad fint!", "kolla mina barn, vad dom kan!". Skumt är det, men sen jag började blogga har det varit väldigt svårt att sluta helt. Lusten kommer och går och på nåt sätt gillar jag att dokumentera och få feedback. Men som sagt, kluvna tankar har jag!

Det var det om det, kanske skriver mer om detta en annan gång. Och nu vill jag ha feedback på detta och särskilt på den fina bilden där uppe ;-)

Barnrum

Inredningsprojekten hemma i vårt hus går inte med nåt rasande tempo. Det är alltid nån grej som inte är klar. Pojkarnas rum började vi med i våras... det har varit funktionsdugligt sen i somras och nu kanske det börjar vara dags att dokumentera. Har äntligen fått upp gardinerna och ramat in lite tavlor!

Vi löste sängdilemmat med dubbelsäng! De är för små för våningssäng och vi ville gärna rymma byrån så då fick inte sängarna plats på nåt bra sätt annars. Det är rätt perfekt när man läser sagor på kvällen. Rummet är stort så det är ändå rätt bra plats att leka på.Det långa bordet under fönstret är tänkt för typ legobyggen, pussel, rita mm. Dock kan de inte ha tillgång till pennor och pysselgrejer än. Men det blir väl tid för det också. Långa bordet är rätt bra till att sitta på när man bläddrar i böcker och att stå på när man ska flytta runt grejer på hyllorna. Under bordet finns plats för leksakerna. Den ena gula lådan är full av bilar och den andra med andra slags leksaker. Sen finns ett parkeringshus, en docksäng med dockor, en lagård med mjukislagårdsdjuren och så en tunna med mjukisdjur. Grymt svårt att hitta gardiner... har letat på tradera och en massa tygaffärer på nätet och till sist hittade jag detta.... på Ikea! Orange, rött, grönt, riktiga favoritfärger. Jag tycker det passar fint med de gröna listerna och Jakten-tyget ovanför sängarna. Tyget trådfärgat, så det ser likadant ut på båda sidorna. Tack mamma som sydde!

Byrån passar inte riktigt med det trärena, men den är ju grym till att förvara kläderna. Jag funderar på om man borde byta till roligare knoppar, kanske bokstavsknoppar så man skiljer vilken låda som är vems. Men det är nog en idé som stannar i tanken. En extra våning för tavlor hade däremot varit på sin plats. Jag har några foton jag skulle vilja kopiera och rama in + att de producerar ju egna bilder nu.

Stora

Man kan ju tro att jag slutat blogga, tagit en paus eller så. Nä... jag bloggar faktiskt väldigt mycket. I mitt huvud. Ofta om helt andra saker än min blogg brukar handla om till och med. Men det har inte blivit på sistone att jag fått ihop nåt. Så det här är ett livstecken. Nu är klockan på tok för sent egentligen så jag ska inte bli långrandig tänkte jag.

Åh... grabbarna har blivit så stora på sistone! Vem är den där grabben som sitter i väntrummet på bvc och läser serietidning?Och gissa om jag blev till mig den där kvällen som Sigge la HELA pärlplattan?!Och en stund senare gjorde Hugo likadant!Pärla är ju en av favoritsysslorna, men det brukar sällan bli så många rader innan pärlorna åker av och de börjar om och så åker de av och på golvet och så är det över med den aktiviteten för den gången. Men faktiskt! På sista tiden har det bara åkt enstaka pärlor på golvet!

Och titta som de ritar. De ritar H:n på H:n på H:n på H:n så det blir nån slags bild av det hela. Det bara måste vara en krokodil där nere och ett lejon där uppe. Konstnären själv ville absolut inte berätta (mittemellan ligger mammas glasögon, det vet jag bestämt). Sigge gjorde denna farkost häromdagen. Han började med ett gigantiskt larvband. Sen satte han dit en grävskopa bakom och en schaktskopa framåt (hjullastare). Och så hytten för den som kör. Och så några skopor till. Och så varningslampan och så strecket över allt ihop. Sen spårade det ur lite när han började göra H:n under. Jag förstod aldrig syftet med dem, men de skulle vara där.Och lilleman då? Ja, han ska stå, stå, stå, så nu kan vi sälja vaggan. Den har gjort sitt.Så. Nu har jag uppdaterat. Och trädgården är täckt av snö. Men jag hann täcka nya buskpartiet med massor av löv. Det gjorde jag. Inte så mycket mer blev gjort i höst.

Upprop till Jordbruksverket

Jag stödjer Allt om trädgårds upprop om att bevara den biologiska
mångfalden. Försämra inte villkoren för våra små fröfirmor som hjälper
fritidsodlarna i Sverige att odla roliga grönsakssorter. Läs hela brevet här.

Ritar och skriver

Hugo löser sudoku...Korsord är också populärt.

Han gör de sötaste huvudfotingarna... Och Sigges hjullastare (med grävskopa bakom) älskar jag. Den gjorde han i september. Man måste vara snabb på att fånga det som de ritar för vips så är det oväder av alltihop.

Mer utveckling

Nu duger det inte att ta sig framåt. Man ska uppåt! Klättra upp i knä, resa sig upp på små möbler... och ikväll besteg man diskmaskinen minsann. Det där tyckte pojkarna också var kul när de var små.

Tänk om

Tänk om man var fembarnsmamma med fem barn under 3 år... Vilket skönt gäng det hade varit!

Kan själv!

"Kan själv" är ett uttryck man hör rätt ofta... det är också namnet på en vandrande utställning som just nu är i Kungsbacka kulturhus Fyren. Utställningen är anpassad för barn mellan 0 och 3 år och eftersom vi haft långväga gäster på besök som alla passar i målgruppen så åkte vi dit (okej, mamman och pappan hade passerat 3 år..!).

Utställningen består av några kojor/små hus, med olika färger inuti och olika material och saker att undersöka. I en var golvet täckt av grön lurvig matta och på väggen hängde olika bjällror. Elmer var väldigt fascinerad. Sen kom Sigge och började skramla helt förfärligt!

I den blå kojan fanns en vägg full med mojänger: gamla lås, fingerskivan från en gammal telefon, handtag och vred.Grabbarna tyckte det var kul att springa fram och tillbaka, det var ju tillåtet! Sen fanns det en tunnel att krypa i, pallar att stapla, kuddar att bära, en stor madrass att göra kullerbyttor i och en liten, liten rutschkana. Det var lätt att döda en eftermiddag här!

Bland det mest spännande ingick inte i utställningen utan var en del av arkitekturen. I hörnen av konsthallen var golvet av glas! Bara de allra modigaste vågade gå och krypa på glaset! Utställningen har vandrat runt sedan 2008 och jag vet inte riktigt om den fortsätter efter Kungsbacka (där den är fram till 27 november). På Kan själv-bloggen kan man läsa mer.

Bilderna i detta inlägg har inte jag tagit!

Stefans lilla gröna

Jag är ingen proffsbloggare och har ingen reklam i marginalerna eller får betalt för att göra reklam för några produkter i mina inlägg. Dock händer det att jag får erbjudanden som jag inte kan motstå. Nu har jag tagit emot en bok från ETC bokförlag utan krav på motprestation, men ja ni fattar... det här är ju en del av deras marknadsföring. Bara för att vara tydlig!

Jag kan alltså inte låta bli att skriva något om denna bok. Den har gått mig helt förbi i mediaflödet och den var så annorlunda så jag tycker det är kul att berätta om den.Det är Stefan Sundström som berättar om sina erfarenheter av ca 20 års odlande i sin bok Stefans lilla gröna En handbok i utanförskap (ISBN 9185949124). Det här är ingen "vacker" trädgårdsbok (inte ett enda ord om "potager"!) utan den är helt fokuserad på nyttan. Stefan försöker konsumera minimalt, göra sin egen mat och bli lite mindre beroende av samhället. "Mycket av vad jag gjort här i livet har varit för att slippa knega." Fast ska man bli självförsörjande krävs det nog en hel del arbete, tycker jag det verkar som!

Han skriver väldigt rakt och personligt och blandar in verser, anekdoter från livet och berättar om människor han träffat och som inspirerat honom. Som odlingsbok är den knappast heltäckande, men den beskriver på ett enkelt och konkret sätt hur man odlar ekologiskt så man får lust att bygga sin egen djupsäng och så lite palsternacka. Stefan berättar om sina erfarenheter av bland annat jordärtskockor, bondbönor och tomater. Dessutom tycker han att alla ska odla sina egna nässlor, det är bland det mest näringsrika vi kan odla på våra breddgrader. Stefan har en pallkrage med nässlor och de kräver minimalt med arbete! Dessutom berättar han om sin tobaksodling och förmedlar receptet på snus...

Det som gör den här trädgårdsboken annorlunda är att den också handlar om hur man gör sitt eget kött. Han påpekar dock att vegetarianer har kommit längre i sin mänskliga mognad. "Dom har rätt, vi har fel". Eftersom Stefan är en omogen stackare så äter han kött, men han försöker i alla fall välja sitt kött med omsorg. Uttjänta värphöns är till exempel det mest klimatsmarta man kan äta. De har inget ekonomiskt värde, utan används som bränsle. Ingen äter höns längre!

Ett mindre trevligt uppslag i boken är när han beskriver hur man nackar en tupp och bilderna är lite väl tydliga. Egentligen är det väl ingenting att hymla om. Vill man äta kött så måste djur dödas. Dock var det inget jag väntade mig i en trädgårdsbok!

Han berättar också om hur han och några kompisar går ihop och startar ett fårkooperativ. Det är några arbetskrävande insatser på ett år så det är smart om man är många som hjälper till. Syftet med fåren är att få kött så på hösten har de slaktfest. I affärerna säljs bara kotletter och filéer för ingen vill köpa resten, men Stefan berättar vad man kan göra av andra delar av fåret. Recept på vad man kan göra av olika råvaror varvas boken genom.

Något som jag tyckte var väldigt intressant var kapitlet om skräpfisk. Alla som fiskar vill ju ha abborre, men så får man en massa mört som man inte vill ha. Stefan berättar hur man kan sura sin mört och det blir godare än surströmming! Det här hade jag verkligen ingen aning om! Det är kul att lära sig nåt nytt. Jag älskar ju surströmming så det här gjorde mig väldigt nyfiken...

Jag skulle vilja ge den här boken till min pappa huvudsakligen för det där med surmörten. Min pappa är en sån där självförsörjande gubbe och har kanske inte så där jättemycket att lära av boken, men jag tror inte han vet hur man surar mört! Min pappa fyller frysen med älgkött, fisk, lingon, blåbär och hjortron, samt bröd som han bakat i bagarstugan (men nu hörde jag att han köpt en bakmaskin!). Matkällaren är fylld med potatis, morötter och kålrötter. Pappa åker "typ" och handlar när mjölken är slut. Han köper för mycket mjölk och steker plättar om det surnar! Över huvudtaget är han inte så pjoskig när det kommer till gammal mat...

Min pappa plockar potatis i Google Earth...

Det är lustigt att det som är så självklart för honom kan kännas lite exotiskt och nästan omöjligt idag. Han gör det inte av politiska skäl eller för att vara klimatsmart. Han gör som man alltid har gjort. För egen del så känns det långt bort att bli självförsörjande på något. Det är så mycket vi vill hinna med i livet just nu. Jag är jätteglad över bären vi plockar som går direkt till munnen och om jag lyckats så lite sallad till maten. Men den här boken fick mig att fundera och det gillade jag!

Utveckling

Det händer så mycket och jag skriver inte ner. Utom här, så nu får jag skriva!

Elmer 6,5 månad
Han tar sig runt i huset och man hittar honom i hallen, badrummet, vid kattmaten, bakom soffan, under bordet osv. Han fortsatter att dra sig fram med armarna, upp på alla fyra, ner på mage och fortsätter dra sig fram. Sitter ganska stadigt nu. Går upp på knä när han rotar i leksakslådan. Tuggar och undersöker allt som kommer i hans väg. Oerhört intresserad av allt som storebrorsorna leker med och särskilt den ena brorsan är så lagom road... Det är inte alltid det hjälper att sticka in nån annan leksak, Elmer vet ju precis vad som är mest roligt för stunden (storebrorsornas grejer). Storebrorsorna är ganska tålmodiga (tänk att vara två år och få tvillingar till syskon! *).

Han jollrar mamamamamama och det känns som det har med mig att göra. Han säger det sådär uppfordrande om han är ledsen eller lite gladare när han kravlar mot mig. Han kan jollra pappa också. Annat joller: edä, va och senaste två dagarna har det varit mycket didde. Låter ju som Sigge, så vi skojar med Sigge att Elmer ropar på honom!

Ibland härmar han saker vi gör, t ex vifta med armarna, slå ihop klossar.

Maten: går sådär. Vi kom igång med smakportionerna sent (efter 5 månader) och det gick ju hyfsat bra. Sen tröttnade jag på att koka och mosa och köpte burkmat, men se det gick inte. Det finns ingen hejd på hur äckligt och otäckt han tycker det är! Man får verkligen kämpa för ett par skedar. Och sen fylla på med gröt. Hamnade i en förtroendekris häromdagen då jag efter att ha övergått till gröt, testade sticka in med en sked burkmat. Det tog en lååång stund innan han litade på mig igen! Tack och lov funkar det bra med gröten, för välling har vi inte lyckats så bra med heller. Nu har jag inte gett burkmat de senaste dagarna. Borde koka riktig mat, men orka... I november ska jag in och jobba, så det gäller ju att det funkar! Nu ammar jag ungefär vartannat mål, med lite variation från dag till dag.

Sömnen: Nu har det skett en förändring. Från att ha varit kvällspigg och morgontrött somnar han nu runt åtta och vaknar runt sex och är vaken. Han vaknar oftast på natten också, då tar jag över honom i sängen och ammar. I bästa fall somnar han om direkt, ibland håller han på och kravlar runt i sängen ett tag först. På dagen somnar han på min rygg när vi går till dagis. Ibland sover han vid lunch och en tredje stund senare på eftermiddagen. Ibland blir det istället ett jättepass på eftermiddagen, särskilt om han sover ute.

* Oops, jag var 2 år och 7 månader när mina brorsor (tvillingar) föddes! Fast jag minns ju inte hur det var när de kröp omkring och skulle äta upp mina saker hela tiden.