söndag, december 05, 2010

Bloggen

Titta, så fint arrangemang! Och en sån fin bonad jag köpt på loppis!

Nu går det på sparlåga här på bloggen. Trädgården är täckt av snö, jag funderar inte över några trädgårdsprojekt. Däremot tänker jag en del på det här med bloggar och den där floden av budskap vi sköljs över från nätet, tidningar och tv. Alla vackra bilder vi matas med blir som reklam för ett liv vi inte visste att vi ville ha. Man är helt indoktrinerad hur det ska se ut och vara. Drömmen om det perfekta livet. Skapad av Ernst Kirchsteiger, Leila Lindholm med flera. Välstädat, välpolerat, välförvarat, välartat, välbildat, välavlönat, maten ska lagas från GRUNDEN, kuddarna ska puffas och stilleben ska arrangeras osv. Det finns ingen HEJD på allt man ska lyckas med här i livet.

Vill jag vara en del av det med min blogg? Okej... jag försöker vara ärlig och förklara att det kan vara urjobbigt, jag hinner inte, det ser ut som skit beroende på vart man tittar, men ändå. Jag får ju jättemånga kommentarer om hur fasen jag hinner, vad mycket vi gjort och vad duktiga vi varit (tack!). Fast jag sällan känner själv att vi gör tillräckligt, men det är ju ändå roligt att visa fina bilder på sånt som ser bra ut. Inte så gärna man visar tvättberget och röran. Och då tänker jag att kanske jag också är med och ger andra såna känslor jag själv kan få när jag besöker bloggar som imponerar på mig med fina bilder och massa pyssel och grejer*. Jag tänker, hur fasen hinner hon (ja, oftast hon) och så känner man själv att man är rätt sämst och inte får till det. Inte vet jag. Min grej och prioritering i livet (efter familjen) är ju att fixa i trädgården och andra har ju sina grejer.

(* Senast det hände halkade jag in på den här bloggen, Charlottas chicologi. Fatta att hon samma vecka som hon föder tvillingar bloggar om mode och typ på en gång efteråt fortsätter att jobba (tvillingarna är ca ett halvår nu)? Nu får man inte veta hela sanningen hur hon löser sin vardag. Men ändå, hallå! Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att vara så chic! Men då måste jag tänka att ja... mode är ju i alla fall inte min grej of the day.)

Men visst är det lite svårförklarat att man håller på och visar upp för världen "titta, vad jag har gjort!", "titta vad fint!", "kolla mina barn, vad dom kan!". Skumt är det, men sen jag började blogga har det varit väldigt svårt att sluta helt. Lusten kommer och går och på nåt sätt gillar jag att dokumentera och få feedback. Men som sagt, kluvna tankar har jag!

Det var det om det, kanske skriver mer om detta en annan gång. Och nu vill jag ha feedback på detta och särskilt på den fina bilden där uppe ;-)

13 kommentarer:

Iréne JB sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Iréne JB sa...

Ja, ibland tänker jag eller skriver "Hur hinner du?" Men jag har också förstått att trädgård är ditt stora intresse, och då hinner man. Själv har jag många intressen, men tar mej också tid till dem i perioder.
Och det där med mode är inte min grej heller :) Dagens outfit, det vore något att visa det.
Är det lite julig ironi jag anar i början?

jmmix sa...

Du har helt rätt! De flesta bloggar tar ju bara upp det välpolerade, det man är stolt över. Det gäller då som läsare att inte väva ihop de olika bloggarna till en verklighet för som du säger så prioriterar kanske en mode, en annan trädgård och en tredje inredning men ingen kan ju fixa allt. Och så får man komma ihåg att det ju finns andra delar av livet som inte visas upp. Själv har jag slutat läsa de bloggar som känns för perfekta. Annars försöker jag se bloggarna som enbart inspiration och försöka att inte få prestationsångest själv :).

Vikkan sa...

Man måste helt enkelt prioritera och sålla i livet för att man ska orka/hinna med. Din blogg handlar i första hand om din trädgård, det var ju därför du först startade den eller hur?

Sen är det ju bara en bonus om man får läsa lite om dina underbara barn och deras utveckling.

Om du helt plötsligt skulle lägga in en bild på dagens outfit hade jag nog skrattat, för det känns inte som att det är du! Å vem vill se bilder på tvättberg eller dammtussar i hörnen?

Jag gillar din blogg och kommer fortsätta följa er båda här och privat, trots att våra privata irl träffar inte infaller så ofta som man kanske hade önskat. Men som sagt, man måste ju prioritera.

Kram Vikkan

Anonym sa...

Heja Linda!
Du har ju juligt med din blomma och bonad. Kanske du hittar en o annan tomte från gömmorna. Och julgranen tycker jag är överskattad. Efter jul ska den kläs av o det är trisst. För då märker man att det blev allt för mycket pynt i granen.
Kram mamma

Kerstin sa...

Hej!
Jag orkar inte läsa några modebloggar eller om storstadsliv, trots att jag bor i Stockholms innerstad. Men jag tycker faktiskt att det är annorlunda med trädgårdsbloggar. Trädgård är också mitt stora intresse, det tar lång tid - kanske ett helt liv,innan man får en perfekt trädgård. Antagligen blir den aldrig klar! Saker går fel, rådjur ändrar en del, ett annat år är det sorkar som härjat fritt. Man inspireras av varandra genom bloggar, tidningar, Zetas :) och böcker och lär sig hela tiden nya saker. Modet inom trädgård ändrar sig också en del. Pallkragar tycker jag till exempel är en alldeles utmärkt nymodighet. Jag brukar ha 3x3 pallkragar fyllda med brunnen/obrunnen stallgödsel (har fri tillgång på det) och sedan en del egen kompost och den billiga köpejorden, oj vad det växer. Med lite fiberduk på så blir grönsakerna klara på tre veckor.
Jag brukar inte ofta skriva någon kommentar men följer din blogg sedan DN skrev om den. Jag är i ett annat skede i livet, har vuxna barn och hinner med mer trädgårdsarbete när jag är ledig. Jag har dock min trädgård i Järvsö, 30 mil bort vilket ibland ställer till med besvär (t ex nattfrost på våren). Jag tycker det är kul att läsa om dina pojkar, kommer ihåg hur det var. Jag är också (?) lärare, men jag tycker det är bra att du inte lämnar ut din man eller andra på din blogg. Jag funderar ibland på hur familjemedlemmar upplever att läsa om sig själva när de inte själva valt att skriva.
Med vänlig hälsning
Kerstin Ellenfors

Anngus sa...

Härligt att läsa ärliga tankar, sådana bloggar gillar jag. Också.

Bloggar som innehåller fina arrangemang och duktiga tjejer som fixar är bra att ha som inspiration, som en veckotidning att bläddra i. Sedan är det väl ok att få visa upp det man jobbat med, att vara stolt över det man åstadkommmit.

Men vi visar ju aldrig hela oss själva, vi väljer alltid hur vi vill framstå.

Anette sa...

Kära kloka Linda! Jag har också funderat i banorna över hur andra hinner och känt mig mindre lyckad för att jag inte hinner! Men jag kan ju inte rå för att TV:n är roligare än tvättmaskinen...eller att det är roligare att sova i sängen än att bädda rent i den...eller att äta maten än att diska efter den...Jag tycker i allafall att ni alltid har hemtrevligt med eller utan dammråttor och det är det viktiga! Kram från andra sidan mossen!

Ika sa...

Håller med dig, för vem bryr sig om hur jag pyntar till jul eller hur jag har det i mitt skafferi egentligen? Det är svårt att sluta även om man inte är lika flitig idag.

Visst skall du få komma hit och fika. Sa vi inte mellandagarna?

karin-odlar-sin-trädgård sa...

Vilken fin julbonad du har fyndat! Tycker du ska fortsätta blogga just på ditt sätt, älskar att följa med i killarnas framsteg och vad som händer i din trädgård!
Kul att du läste Charlottas blog, hon är kompis till syrran, jag har träffat henne. Hon har ju en karriär hon måste upprätthålla, det är ju för jobbet hon bloggar. Tycker det är synd att hon inte får unna sig att vara barnledig nu heller, med första barnet startade hon ju upp tidningen Glamour. Men i den där branschen kan man inte kosta på sig att vara borta verkar det som...

Linda V sa...

Åh vad fina ni är, tack för alla kommentarer. Jag drabbas ibland av anti, men det är inte så ofta jag ger uttsryck för mina tankar här.

Iréne: Smart att växla intressen över perioder! Det är ju faktiskt ett sätt att hinne lite mer, ibland kan det kännas övermäktigt när man vill göra allting samtidigt! Absolut lite julig ironi! Men det är ju lite så bloggar funkar, man visar och får respons. Jag gör så och reagerar sällan när andra gör så, men ibland kan man inte annat än fnissa och undra... but why?

Jimmix: Åh, du beskriver det så bra! Och visst är det inspiration... en del grejer man läser kan ju verkligen få igång en att också testa och göra. Men det är trist när all den här inpirationen i själva verket blir en press att göra allt lite värre och med mer finess än vad det behöver. T ex om du ska baka scones så duger det inte med lättaste sättet, svisch in i ugnen och jättegott. Nä, det ska vara smaksatt och format på ett speciellt sätt, penslat och dekorerat osv. Man blir så trött!

Vikkan: Jag har dock länge funderat på att dela bloggen i två delar. Barnen får hamna bakom lösenordsskydd... ska bara få tummen! Haha, menar du att det skulle vara konstigt med dagens outfit här :-D Och ja, vi måste ses snart!

Mamma: Ja, här har allt pynt kommit fram utom granen! Men kan nog inte låta bli en gran i alla fall.... den kommer iså fall upp lite tidigt eftersom vi inte är hemma på julafton. Å andra sidan så lär den nog trilla ner på Elmer som han pillar!

Kerstin: Tack för ditt långa inlägg och vad roligt att du skrev. Alltid intressant att veta vilka som läser där i bakgrunden! En bra sak med trädgård är den delvis är befriad från trender. Man kan gå tillbaka och läsa gamla trädgårdsböcker och tidningar och få ut nånting av det. Mycket är gammalt basic som inte ändrar sig. Sen finns det en massa tips och idéer man kan få av varann och av att titta på hur andra gjort. Sen tar det tid, trädgård innebär en massa väntan och längtan. Jag gillare :-) Att ha trädgården på långt avstånd måste onekligen vara en utmaning och ställa lite andra krav än om man bor med den hela året.

Anngus: Ja, man har väl lite behov av att drömma sig bort... när man sitter där på tvättberget eller sopar brödsmulor under bordet :-)

Anette: Kära kloka Anette, vad jag är glad att jag lärde känna dig! TACK BLOGGEN :-) Vi är nog rätt lika när det kommer till prioriteringar i hushållet :-)

Ika: Fast nåt behov finns väl där att se hur andra har det. En del delar frikostigt med sig, andra bara tittar och sen finns det dem som gör både ock. Mellandagarna går tyvärr inte! Vi kan höras på mailen...

Karin: Visst är bonaden fin!! :-) Jag har inte läst hennes blogg jättegrundligt, tvillingarna skymtar ju bara förbi ibland. Lite svårt att sätta sig in i hennes situation (det är antagligen olika att få tvillingar), men för mig var det så omtumlande att jag nog knappast hade kunnat börja jobba före ett halvår. Det var ungefär då jag hade återhämtat mig lite efter att vi några månader varje dygn matat och bytt var tredje timme. Och sen satt förkylningarna och dom bedrövliga nätterna och tidiga morgnarna igång. Det var skitjobbigt. Tänka på karriär just då hade varit svårt! Och hinna vara chic också! Men det är ju inte min värld precis.

Maria sa...

Hej Linda!
Vilket bra inlägg. Både det här och det översta som jag först läste. Jag kan också känna en viss dubbelhet inför detta bloggande, och det eftersom jag tror att jag är en av dem som kan få andra människor att undra hur jag hinner. Jag visar helst fina hörn, men hoppas ändå att jag också visar att det är jobbigt/stökigt/blä ibland, men kanske inte på bild. Jag vill verkligen inte att någon ska få prestationsångest av min blogg.

Mycket rätt också det där om att vi blivit matade med drömbilder. Jag slår ju vad om att när man väl har sitt vackra växthus, hur ofta kommer man sätta sig där och bara njuta med sin tidning?? Jag tror man kommer att räkna de tillfällena på sin ena hand.

Dubbelt också för mig som producerar saker jag vill sälja - att jag själv är rätt så mätt på köpandet. SÅ det blir inte mycket shoppande för min del, utom på loppis som jag inte kan hålla mig ifrån. Och så plockar jag kanske ut en och annan julstjärna för 14:50 från mitt eget "varuhus" (som Karl-Bertil Jonssons pappa=)

Jag kanske skriver något och länkar till något av dina inlägg om det är ok...

Kram!

TokTova sa...

Vilket bra och intressant inlägg. Det jag försöker tänka på när jag drabbas av prestationsångesten är att man ser ju faktiskt inte hela människan. När man bloggar är det så lätt att bara visa upp det man vill. Vilket kanske är både bra och dåligt.

Och förresten, julbonaden är jättefin. Loppisar är skattkammare när man vill få tag på fina julpynt!