torsdag, juni 10, 2010

Sötaste gosedjuret

Elmer har fått ett eget gosedjur från pappas moster!Och på grabbarna är det full rulle. Här kommer fler snickarbilder. Tyvärr så måste man banna dem när de vill spika och skruva på golv och möbler...


Jag längtar efter...

  • Att kunna öppna kyl och skafferi utan att en arm pillrar sig in och ska greppa det den får tag i.
  • Att kunna stänga kyl- och skafferidörren utan att någon blir olycklig.
  • Att kunna säga, "Nu ska du gå och tvätta händerna" och barnet går och tvättar händerna utan att jag behöver hjälpa till.
  • Att det inte är någon som varenda dag tömmer byrån med kläder eller alla leksakslådor och trilskas när det ska läggas tillbaka.
  • Att kunna gå ut ur bilen och säga, nu ska vi in och fika och barnen går raka vägen upp till huset utan att göra omvägen runt lekplatsen (100 meter bort) och snurra runt på gräsmattorna vid lekplatsen och ta en sväng till skolan kanske också och vägra komma när man ropar. Gärna springa lite extra fort när man kommer nära. Och speciellt gärna när det regnar.
  • Kunna gå på bibblan, öppna förskolan eller affären utan att behöva vara nervös över att jag ska tappa bort barnen. Och utan att det ska behöva kännas som världens bedrift jag gjort när vi fixat det.

Ska jag fortsätta..? Det är tufft nu och mitt tålamod är inte det bästa, jag räknar att det nog är en blecka tre år till. Försöööker njuta och jag har ju verkligen dom finaste pojkarna. Men det är inget som är enkelt längre.

11 kommentarer:

Emma med trippeltrubbel sa...

åååh Linda vad jag känner med dig! Med 18mån mellan mina tre så har jag varit i nästan samma sits. Mina twins är ungefär som dina tror jag, far och flyger över allt, lyssnar inte på någonting och hittar på så mycket otyg de bara kan. Men storebror som snart fyller fyra är en helt annan sak. Enorm skillnad märktes redan vid dryga tre, då började han kunna lyssna och faktiskt göra som man sa (ibland). Dessutom kan han tvätta händerna själv och liknande(med vissa reservationer för resultatet).

Så håll ut, det behöver inte vara särskilt långt borta. JAg vet att dte är urjobbigt, jag sliter ofta mitt hår här hemma, men mitt mantra är att dte blir snart bättre... Kram på dig!

e sa...

Exakt så är det. Inget är särskilt enkelt längre. Men jag försöker etsa in guldkornen i minnet så jag kan plocka fram dem när det tålamodet inte räcker till. Det hjälper ibland iallafall ;-)

Jag kan vara vansinnigt slut vissa dagar och då har jag ju ändå bara EN tvååring som trilskas.

Anonym sa...

Det blir snar bättre!!! Innan du vet ordet av är de stora...Men vad ger du Elmer som växer så?

LNJ

Linda V sa...

Emma: 18 månader... måste vara sjukt svårt! Jag längtar tills de inte är lika ostyrsliga. Nu när man är mitt i det så kan man knappt tro att de ska ändra sig. Men rätt var det är så tar dom studenten :-o

e: Jag försöker tänka att de i grunden är väldigt fina killar och att det här bara är nåt som vi ska gå genom. Sen kommer jag få tillbaka mina toppenkillar! Det är ju faktiskt inte jobbigt heela tiden. Förra veckan gick vi en promenad runt mossen och ingen smet! Det var till och med riktigt mysigt, bara sista biten hem som trilskades. I tisdags var vi på Öppna förskolan och det gick också bra fram tills vi skulle hem. Det är tyvärr nästan alltid problem när vi ska hem!

LNJ: Ja herregud vad snabbt det gått att dina små blitt stora!

Elmer får dunderhonung! Han är nu vid 2 månader 59,5 cm och 6,7 kg! Ungefär så stor var Sigge när han var 3 månader och Hugo när han var 6 månader!

Anette sa...

Men herregud vad lik Sigge Elmer är på bilden!

temedhonung sa...

åh, vad jag känner med dig. och känner igen mig. fast då har jag ingen liten...utan en stor som också kräver sitt. idag när jag kom från jobbet var jag nog sämsta mamman på länge... så är det ibland. tusen kramar till dig!!!

Vikkan sa...

Jag känner med dig. Jag vet inte om jag hade pallat. Fast man gör det ändå på något sätt.

Bångstyriga och trotsiga 2½ åringar är inte det lättaste att tampas med alla gånger. Man får välja sina fighter. Men som någon annan sa innan mig, snart kommer det gå över och barnen tar studenten. Du fixar det Linda. Jag har fullt förtroende för dig!
Kram

Anonym sa...

Allt jag skrev nyss bara försvann, blää... Jag känner med dig o har mina tankar hos dig.
Vilken gullig moster pappa K har, med tanke på gosedjuret./mamma mormor

Evelina sa...

Stooor kram till dig! jag är så imponerad över familjer med fler småbarn..för sjutton i bland är jag ju impad över mig själv som ror i hamn bara twinsen, så jag har full förståelse över att ditt tålamod tryter. Den åldern pojkarna är i nu, är tuff!
kram

karin-odlar-sin-trädgård sa...

Om några år kommer du att sakna tiden när de var små, det går så fort. Alldeles snart far de iväg på varsin moppe och skickar ett sms om att de kommer hem om några timmar...

•lotta på solrum• sa...

oj, vad jag känner igen mig! men tänk när dom blir äldre och har ännu mer glädje av varandra.
och vad skönt att ha dom här småbarnsåren över. det går ju egentligen rätt fort. jag längtar tills jag inte ska ha så ont i ryggen, foglossning och grejer... men tre barn. det blir ju nåt att ta i också.
skoj att du hittat min trädgårdsblogg! blev så inspirerad, bra av din så jag tänkte köra en ren nörderiblogg.
har inte hållt på så länge , men tycker det är fantastiskt vad folk engagerar sig!