Forts

Jag är väldigt nöjd med min bonad. Blir glad varje gång jag tittar på detta julhörn. Mindre nöjd över hyacinterna som lagt sig helt nu. Gör era också så? Men doften. Den är som den ska.

Tack för kommentarerna till Bloggen-inlägget nedan. Ni skriver så många bra grejer. Jag har svarat på alla kommentarer där. Alltså... ibland måste man stanna upp och ifrågasätta. Inte bara bloggen. Hela den här tiden vi lever i, känner jag. Man byter fullt fungerande grejer bara för att det kommit nåt nytt eller det inte passar ens "stil". Man vill bara ha mer och mer. Såg ni Arga snickaren förra veckan? Det var återbesök hos den där familjen där mannen byggde världens kråkslott med hiss-schakt och inomhuspool och grejer medan frun skötte familjen i ett kyffe och sov på ett loft. De hade verkligen fått en tankeställare efter programmet... "Man kanske ska sträva efter att ha så lite som möjligt?" var deras slutsats.

Vilken frihet det är att ha så lite som möjligt. Färre grejer som racklar, går sönder och som ska skötas om, mindre pengar på räntor och amorteringar, större möjlighet att jobba mindre och få tid att göra annat. Mer tid att umgås, skapa, resa osv. Bättre för miljön är det också. Ju mindre vi konsumerar, desto mindre utnyttjar vi jordens resurser och mindre sopor gör vi av med. (Läs t ex här om hur avfallet minskade med lågkonjunkturen).

Drömmar... gud vad vi drömmer. Men vart kommer alla drömmar ifrån? Inte kommer det out of the blue att jag drömmer om ett vackert växthus där jag kan koppla av med en tidning och kopp te och lukta på blommorna. Jag har ju sett bilderna... någon har sålt in drömmen i min hjärna.

En annan grej med tiden vi lever i är det här med att allt ska göras med extra finess och detaljerna är så viktiga. Se på varenda program om mat och inredning. T ex Halv åtta hos mig. Jättetrevligt program, inspirerar säkert jättemånga att bjuda hem folk på middag. För mig som inte är nåt geni i köket känner tvärtom. Åh nej, vågar man bjuda hem folk på middag? Är det så här det går till? Vi hinner aldrig fixa nån fin dukning, vi glömmer alltid bort förrätten, huvudrätten får gästerna sleva upp själv och efterrätten blir glass från frysen med köpesås i flaska. Inte särskilt perfekt. Förstår ni vad jag menar? Allt det här vi matas med, kanske inte bara är inspiration? Det blir en press som gör att man drar sig från att göra vissa saker.

Nu skulle jag väl haft en knorr på det här inlägget. Men jag kommer inte på nåt nu. Men typ... man får väl helt enkelt stå emot och försöka gå sin egen väg. (Fast... det är svårt att sluta drömma när man väl har börjat... om hur man skulle vilja bygga om huset, bygga altan, göra stödmurar, plantera vinrankor och körsbärsträd osv.)

Herregud vad det snöar ikväll. Det blir pulka till dagis i morrn, vill jag lova.