Stefans lilla gröna

Jag är ingen proffsbloggare och har ingen reklam i marginalerna eller får betalt för att göra reklam för några produkter i mina inlägg. Dock händer det att jag får erbjudanden som jag inte kan motstå. Nu har jag tagit emot en bok från ETC bokförlag utan krav på motprestation, men ja ni fattar... det här är ju en del av deras marknadsföring. Bara för att vara tydlig!

Jag kan alltså inte låta bli att skriva något om denna bok. Den har gått mig helt förbi i mediaflödet och den var så annorlunda så jag tycker det är kul att berätta om den.Det är Stefan Sundström som berättar om sina erfarenheter av ca 20 års odlande i sin bok Stefans lilla gröna En handbok i utanförskap (ISBN 9185949124). Det här är ingen "vacker" trädgårdsbok (inte ett enda ord om "potager"!) utan den är helt fokuserad på nyttan. Stefan försöker konsumera minimalt, göra sin egen mat och bli lite mindre beroende av samhället. "Mycket av vad jag gjort här i livet har varit för att slippa knega." Fast ska man bli självförsörjande krävs det nog en hel del arbete, tycker jag det verkar som!

Han skriver väldigt rakt och personligt och blandar in verser, anekdoter från livet och berättar om människor han träffat och som inspirerat honom. Som odlingsbok är den knappast heltäckande, men den beskriver på ett enkelt och konkret sätt hur man odlar ekologiskt så man får lust att bygga sin egen djupsäng och så lite palsternacka. Stefan berättar om sina erfarenheter av bland annat jordärtskockor, bondbönor och tomater. Dessutom tycker han att alla ska odla sina egna nässlor, det är bland det mest näringsrika vi kan odla på våra breddgrader. Stefan har en pallkrage med nässlor och de kräver minimalt med arbete! Dessutom berättar han om sin tobaksodling och förmedlar receptet på snus...

Det som gör den här trädgårdsboken annorlunda är att den också handlar om hur man gör sitt eget kött. Han påpekar dock att vegetarianer har kommit längre i sin mänskliga mognad. "Dom har rätt, vi har fel". Eftersom Stefan är en omogen stackare så äter han kött, men han försöker i alla fall välja sitt kött med omsorg. Uttjänta värphöns är till exempel det mest klimatsmarta man kan äta. De har inget ekonomiskt värde, utan används som bränsle. Ingen äter höns längre!

Ett mindre trevligt uppslag i boken är när han beskriver hur man nackar en tupp och bilderna är lite väl tydliga. Egentligen är det väl ingenting att hymla om. Vill man äta kött så måste djur dödas. Dock var det inget jag väntade mig i en trädgårdsbok!

Han berättar också om hur han och några kompisar går ihop och startar ett fårkooperativ. Det är några arbetskrävande insatser på ett år så det är smart om man är många som hjälper till. Syftet med fåren är att få kött så på hösten har de slaktfest. I affärerna säljs bara kotletter och filéer för ingen vill köpa resten, men Stefan berättar vad man kan göra av andra delar av fåret. Recept på vad man kan göra av olika råvaror varvas boken genom.

Något som jag tyckte var väldigt intressant var kapitlet om skräpfisk. Alla som fiskar vill ju ha abborre, men så får man en massa mört som man inte vill ha. Stefan berättar hur man kan sura sin mört och det blir godare än surströmming! Det här hade jag verkligen ingen aning om! Det är kul att lära sig nåt nytt. Jag älskar ju surströmming så det här gjorde mig väldigt nyfiken...

Jag skulle vilja ge den här boken till min pappa huvudsakligen för det där med surmörten. Min pappa är en sån där självförsörjande gubbe och har kanske inte så där jättemycket att lära av boken, men jag tror inte han vet hur man surar mört! Min pappa fyller frysen med älgkött, fisk, lingon, blåbär och hjortron, samt bröd som han bakat i bagarstugan (men nu hörde jag att han köpt en bakmaskin!). Matkällaren är fylld med potatis, morötter och kålrötter. Pappa åker "typ" och handlar när mjölken är slut. Han köper för mycket mjölk och steker plättar om det surnar! Över huvudtaget är han inte så pjoskig när det kommer till gammal mat...

Min pappa plockar potatis i Google Earth...

Det är lustigt att det som är så självklart för honom kan kännas lite exotiskt och nästan omöjligt idag. Han gör det inte av politiska skäl eller för att vara klimatsmart. Han gör som man alltid har gjort. För egen del så känns det långt bort att bli självförsörjande på något. Det är så mycket vi vill hinna med i livet just nu. Jag är jätteglad över bären vi plockar som går direkt till munnen och om jag lyckats så lite sallad till maten. Men den här boken fick mig att fundera och det gillade jag!