1 år

Idag, just nu, är det ett år sedan jag låg på spec-bb på Östra sjukhuset och väntade på att droppvärkarna skulle sätta igång. På kvällen kom droppvärkarna med råge (men inga egna) samtidigt som pojkarnas hjärtljud krånglade och beslutet om att akutsnitt skulle tas. En minut i elva kom Sigge ut och två minuter senare var det Hugos tur.

Sigge ett halvt dygn gammal:
Hugo några dagar gammal då vi är på neonatalen på Mölndals sjukhus. Jag lovar, mina händer är inte jättestora, ganska normala...Själv så bodde jag på BB några våningar under, men hälsade på pojkarna så mycket jag kunde (och lärde mig amma och sköta om dem). Gissa om jag var stolt över mina två band runt handleden när jag var nere på BB och åt, själv så hade jag tyvärr ingen vagn att rulla runt mina bebisar i som alla andra mammor...

Idag ett år senare har Hugo fått sin tredje magsjuka så det är inte mycket till kalas här hemma (av det rätta slaget, om jag säger så...). Tack och lov verkar det hittills vara ganska lindrigt, och Sigge är ju frisk och vi, så det är inte lika jobbigt som de två första magsjukorna. Båda pojkarna är ganska förkylda också, men vi har lekt med dem hela dagen så det är inte så illa.

Vi har byggt en koja. Pojkarnas favoritlek är att dra en filt (en gardin, en mössa osv) över huvudet och leka tittut. Sigge:
Hugo är på benen. Denna vecka har de börjat intressera sig för att gå runt i huset med mamma och pappa, hållandes i våra händer. Men släppa taget, nja, det dröjer ett tag till!
Nähepp, nu är det dags för eftermiddagsvilan.