Leta fornminnen i närområdet

Ja, det här är nördigt. Nu när vi jobbar med forntiden i skolan upptäckte jag Fornsök, en databas från Riksantikvarieämbetet med alla fornminnen i Sverige. Sök på din ort och du har massor av R i kartan! Jag tänkte att det var kul för mig (mest) och pojkarna att beta av fornminnena i närheten, så det har vi börjat med. Okej, många R handlar om fyndplatser för nån flintyxa och det finns inte mycket kvar på platsen, men om man söker på "Välbevarad" finns det förhoppningsvis något att se!

Häromdagen gick jag och Sigge upp till bronsåldersgraven vi har i skogen hemmavid. Den har vi varit vid många gånger förut. Just nu är det perfekt tid för skogspromenader: inget att göra hemma i trädgården, skogen är frusen och lätt att gå i (ingen geggamoja) och bristen på grönska ger bra sikt! Att kolla på fornminnen innan allt växt igen är en bra idé!

Vi började med att bestiga hällen på baksidan...

Här uppe är vi nästan aldrig och innan träden grönskar så kan man skymta vårt hus från en annorlunda vinkel.

 Sen promenerade vi ner till stigen. Vackert med solen som silar mellan trädstammarna!

 Vi gör en liten avstickare från stigen..

Det var så fint med mossan på stenen ju...

Under mossan kan man kanske hitta spår av något litet djur...

...eller något stort djur.

Man kan titta uppåt också, vilka häftiga träd med snirkliga grenar!

Väldigt begärliga att klättra i!

Såja, nu är vi snart på toppen.

Uppe!

På toppen ligger ett gravröse. Massor med sten som människor lagt dit för några tusen år sedan!

De valde en fin plats!

Jag är väldigt nära att registrera mig på geocache nu. Vet att det finns andra bloggare som håller på!

Ha en skön vecka!

Kalasdag

Igår var det en stor dag här hemma för våra stora killar fyllde fem år!

Man blir lätt nostalgisk när man tänker tillbaka, och jag har ju bloggen att kolla på. Hittar de här härliga bilderna! Sigge i sin sköna flintfrisyr och plutten Hugo i storlek 44.

 

Nu har jag alltså två femåringar i huset, fulla med en hel del bus, men med en massa tankar och resonemang.

Vi gjorde det enkelt i år och hade kalaset på rätta dagen på ett lekland här i närheten. Det var bara att fixa inbjudningar och se till att vi var på plats, så skötte sig kalaset "av sig självt". Ruskigt skönt! Alla barnen var rejält svettiga och glada. När vi kom hem bjöd vi upp närmaste grannarna på fika. Sen var det färdigfirat!

Idag har varit som en juldag, när barnen lekt genom varenda present. På eftermiddagen lyckades vi ta oss ut, det var en fantastiskt vacker dag! Äntligen skulle vi få prova skridskorna som de fick i julklapp. Dels har vi haft problem med isen som smält och frusit om vartannat, men framförallt har pojkarna gruvat sig lite för detta. "När vi blir äldre, då ska vi åka dom", så vi kom överens att vi skulle testa när de fyllt fem år! Det var ganska kämpigt med balansen, men båda lyckades ta sig fram hjälpligt. Lite svårt att ställa sig upp! Jag är dock tveksam om de kommer bli några hockeykillar, de är inte så sportintresserade som det verkar. Jag hoppas i alla fall att de vågar prova skridskorna snart igen, för jag blev väldigt sugen på att själv slipa upp mina gamla griller och börja åka!

Promenaden hem från skridskopremiären... vackert ljus mellan träden! Bilden är från Instagram.

Förra året gick jag igång på kalaset och började spruta idéer. Det blev lite för mycket stress (allt fix innan, för att inte tala om själva kalaset och tröttheten efter!), så det gör vi nog inte om. Sen kanske inte alla aktiviteter passade på ett fyraårskalas heller, men jag tyckte ändå upplägget var lite finurligt så jag tänkte ni skulle få höra!

Vi bjöd på ett Bilar-kalas eftersom pojkarna var inne i en Blixtenperiod just då, men man behöver inte blanda in Blixten om man inte vill eftersom temat är bilar och racing! Så kalaset passar för ett födelsedagsbarn som gillar bilar helt enkelt! Kalaset gick ut på att barnen skulle ta racinglicens:

1. De började med ett teoriprov. De fick då gå en tipsrunda i huset och svara på enkla frågor om bilar.
2. Sen var det mekanikerprov och då skulle alla bygga var sin legobil.
3. Till sist var det uppkörning och då fick de köra en radiostyrd bil runt en enkel bana!

Därefter serverade vi hamburgare och tårta. Korkat att vi inte körde på varm korv i stället, så mycket enklare! På slutet fick alla var sin racinglicens, det var en liten papperslapp som vi tryckt upp. Och godispåsar förstås.

Jag har för mig att vi planerat in några lekar också, men att vi inte hann med dem. Man kan avsluta med film efter också om man har mer tid.

Nu hade jag tänkt visa några mobilbilder från kalaset förra året (hann ju inte dokumentera ordentligt heller, för det var så intensivt!), men får inte över bilderna just nu. Nåja. Roliga minnen!

Men hej december, vad snabbt det gick!

Hoho, är det någon här? Här på bloggen har det ekat tomt hela december, jag vet inte vad som hände! Jo såklart, det händer inte jättemycket trädgårdsrelaterat och det där med jobbet, livet, julen och sånt kom emellan. Vi har varit förkylda nåt otroligt och har julat väldigt lite lagom. Det var först när svärmor kom helgen före jul som det började likna nåt. Men inte har jag hunnit blogga för det. Det var lite fullt upp för veckan före jul firade vi både tennbröllop (10 år) och att jag fyllde jämnt. Hurra!

Jag kanske knåpar ihop fler inlägg, men ville i alla fall samla alla julaftonsbilder i ett inlägg innan det är alldeles too late. Vi firade julen hos min svägerska i Halmstad (spana in hennes blogg!). Jag har knappt ätit ett godare julbord. Så gott! Vi bidrog med Västerbottenssill, Chili-limesill och gubbröra. Chili-limesillen var galet god! Här är skink- och fiskbordet och den fina dukningen.

Det är roligt att gå runt och titta på julpynt hos andra!

En minigran på skåpet!

Vi har inte bakat några pepparkakor i år, men det här ska jag lägga på minnet. Om man inte pallar med ett helt pepparkakshus (det har jag aldrig gjort hittills iofs) kan man ju faktiskt göra ett tvådimensionellt!! Åh så fin, den hängde i fönstret!

Hjälp vad många julklappar!

På övervåningen kan man kika ner på barnen när de ritar!

Men snart blev längtan efter tomten väldigt stark... åh vad de stod och spanade efter tomten!

Till sist kom han vandrande efter vägen. Elmer deklarerade att han blev "super-rädd", så han gick inte ner och mötte honom. Tomten levererade en säck med julklappar och sen var det bara att hugga i resten!

Tyvärr fick kvällen ett väldigt abrupt slut när lilleman kräktes, vi fick duscha, städa upp och åka hem. Så kan det gå!

Juldagen ägnades åt att bygga julklappslegot och på kvällen var alla killarna så här pigga och glada!

Pga sjukdomar så har vi ett par väldigt händelsefattiga jullovsdagar här hemma. Idag lyckades vi i alla fall pallra oss ut på långpromenad (i duggregnet). Vi gjorde ett par lekplatser och avslutade med korvgillning i skogen. Gott humör hela tiden, helt otroligt. Och med er är allting bra?

En dag att spara

Den här dagen vill jag spara i minnesarkivet, den har varit toppen. Och hur ska jag nånsin minnas nåt om jag inte bloggar om det? När vi vaknade på morgonen märkte man direkt att det inte var en vanlig grå, blöt novemberdag. Nej. Solen tittade fram, det var ingen vind och vad ska man göra? Jag och grabbarna åkte till havet.

För en utböling som jag, känns havet sorgligt nog väldigt oåtkomligt. Det är så många hus i vägen och smala små vägar som det står "privat" på. Men det finns ett säkert kort. Amundön. En rejäl parkering, dvs lätt för oss att åka dit. Och sen är det 100% naturupplevelse.

När jag varit där tidigare har vi alltid gått norra sidan bort till stränderna, men idag gick vi naturstigen på sydöstra sidan ön. Det var en fin promenad genom ekhagar och alkärr. Bitvis följer man en klippvägg, där stora ekar växer tätt intill. Fin klättring både i träden och på väggen!

När vi kom fram till havet lämnade vi Elmers vagn vid stranden och klättrade upp på en klippa och fikade.

Sen gick vi ner och kände på vattnet, smakade på vattnet (jo, det var salt), tittade på maneter, samlade strandfynd och kastade stenar.

Det var alldeles lugnt på havet, solen skymtade bakom en tunn slöja med moln, det var inte särskilt kallt, pojkarna var på topphumör, inte ett gnäll, inget trots behövde jag höra eller uppleva Topp helt enkelt. Vi hade gärna gått runt ön, norrut, men det var inte barnvagnvänligt. Vi fortsatte naturstigen en bit, men någon vi mötte sa att vi inte kom runt den vägen, så jag vågade inte gå så långt innan vi vände och tog samma väg tillbaka. Då passade vi på att klättra...

Vi tog ett extra fika på en klippavsats (kall korv... hade hoppats på att hitta en grillplats, vet ej om det finns?), flera meter över stigen.

Vi hittade en elefant i skogen.

Ni som känner till kusten mellan Göteborg och Kungsbacka får gärna tipsa om fler fina strandpromenader och utflykter vi kan göra i vinter. Vi måste bli bättre på att åka till havet!

Senast vi var till Amundön var det 2008 och grabbarna var ett halvår.
Jag hittade en fin sida om naturen på Amundön på denna webbplats. Vi skulle ha tagit våra kikare med oss, för vi såg en hel del sjöfågel på havet.

Vi får se vad vi hittar på i morgon!

PS. Jag hade bara mobilen med mig, därav bildkvaliteten.

Skogens skatter

Det är så lyxigt att bo precis intill skogen, som den här tiden är fylld med massa gott. Det har blivit ett par vändor för oss och vi har gjort drottningssylt och stekt kantareller. Idag var fokus blåbär och det räckte till en riktig smarrig våffel-lunch.Vi testade att blanda blåbär i smeten och det blev gott, men bären fastnade i våffeljärnet. Lika gott med bären ovanpå våfflan! :-)

Hemma igen

I torsdags kom vi hem från vår Norrlandstripp, nästan tre veckor var vi borta och nästan lika länge har jag varit analog. Jag har inte haft koll på vad alla haft för sig på sina semestrar och jag har inte haft så bra mobiltäckning med telefonen heller. Nyttigt. Och när det otäcka hände i Norge fick vi veta det via muntligt skvaller och hörde någon nyhetssändning på radio. Det var ganska skönt att slippa bli matad av en massa bilder den här gången. Vilken förfärlig händelse... :-(

Annars då? Trippen var ganska mycket repris från förra året, frånsett att jag tog alla killarna med mig när vi var med mormor i skogen. Vi har hälsat på massor av släkt och vänner och haft ett par slappardagar. Vädret har varit toppen och jag har bara sett fyra mygg. Kameran har fått vila nästan hela tiden och det grämer jag mig lite för, speciellt nu när jag kollar bakåt och inser att jag inte fotade nåt förra året heller. Speciellt gärna hade jag velat ha en bild från kvällen vi var ute med båten med morfar, Sigge, Hugo och kusinen R. Det var alldeles spegelblankt på sjön och luften ljummen och skön. Hur härligt som helst. Hade också gärna haft en bild på kusinen M när han fångade en gädda med håven. Eller en bild när pojkarna sitter på var sin stubbe i blåbärsskogen och käkar bär. Bevarat i mitt minne.

På vägen upp stannade vi hos kompisar utanför Linköping och vi gjorde en utflykt till Fenomenmagasinet i Gamla Linköping. Då var jag desto mer flitig med kameran och lyckades fånga några bilder på lilleman.Det var ett riktigt roligt ställe. Stora killarna fastnade i en apparat där man kunde släppa en kula, veva på rattar och ha sig. Det var väldigt svårt att slita sig!Och hemma då? Ja här ser det förfärligt ut. Tur att grannen klippt gräset så det såg lite okej ut nånstans, för maken till vildvuxet det blivit. Ogräs, ogräs, ogräs. Och rådjuren har härjat och ätit på det mesta. Det blir kanske nåt fler inlägg om detta.

Bloggfri dag för japan

Kan själv!

"Kan själv" är ett uttryck man hör rätt ofta... det är också namnet på en vandrande utställning som just nu är i Kungsbacka kulturhus Fyren. Utställningen är anpassad för barn mellan 0 och 3 år och eftersom vi haft långväga gäster på besök som alla passar i målgruppen så åkte vi dit (okej, mamman och pappan hade passerat 3 år..!).

Utställningen består av några kojor/små hus, med olika färger inuti och olika material och saker att undersöka. I en var golvet täckt av grön lurvig matta och på väggen hängde olika bjällror. Elmer var väldigt fascinerad. Sen kom Sigge och började skramla helt förfärligt!

I den blå kojan fanns en vägg full med mojänger: gamla lås, fingerskivan från en gammal telefon, handtag och vred.Grabbarna tyckte det var kul att springa fram och tillbaka, det var ju tillåtet! Sen fanns det en tunnel att krypa i, pallar att stapla, kuddar att bära, en stor madrass att göra kullerbyttor i och en liten, liten rutschkana. Det var lätt att döda en eftermiddag här!

Bland det mest spännande ingick inte i utställningen utan var en del av arkitekturen. I hörnen av konsthallen var golvet av glas! Bara de allra modigaste vågade gå och krypa på glaset! Utställningen har vandrat runt sedan 2008 och jag vet inte riktigt om den fortsätter efter Kungsbacka (där den är fram till 27 november). På Kan själv-bloggen kan man läsa mer.

Bilderna i detta inlägg har inte jag tagit!