Det händer i skogsbacken, det händer inget i trädgården

Sjukt skönt med sommarvärmen, men nu går det undan! Det japanska körsbäret har blommat över och det vanliga körsbärsträdet har tagit vid (inte lika maffigt!). Vitsipporna i vår skogsbacke är snart uppätna av rådjuren. Jätteramsen ska precis till att blomma, ormbunkarna har börjat rulla ut sig och längst upp i backen har liljekonvaljerna skjutit upp som spjut ur backen (ser ni det ljusgröna på toppen av backen?). Jag får återkomma med en närbild när de blommar!

Thalianarcisserna blommar, och jag flyttade dem aldrig från lungörten som jag tänkte förra året. Just den här lilla gruppen sticker upp sina huvuden över det blårosa havet som det var tänkt!

Det här var verkligen en fin kombination, thalia tillsammans med den rosa lungörten! Men Thalian är ju lite lägre, så optimalt är det ju inte!

Alltså den här våren... vi har inte gjort ett enda trädgårdsprojekt! Vi satte upp en enda prioritering och det var att få ordning på ytan mellan garaget och vår granne. Något som innebär en låg stenmur, markduk, gångar och trappor, plantera hallon, träd, häck och marktäckare. Usch det drar iväg. Vi har i alla fall kört fast när det kommer till sten! Vi behöver lagom kantiga stenar som inte kostar en förmögenhet. Vi får liksom inte tiden att hitta dem! När vi var på grustaget i påskas så var stenarna där alldeles för runda, tyckte vi. Och sprängsten är alldeles för kantigt. Efter det har vi inte hunnit dit igen. Jag har gett upp lite. Våren är dessutom inte bara trädgård i vår familj och jag får vackert inse att andra saker också måste fixas just nu, eller helst förra månaden.

Jag får en liten stund här och där, men inte tillräckligt för att hålla undan ogräs och sniglar och göra alla de där smågrejerna jag också skulle vilja hinna med.

På söndag är det plantbyte i Trädgårdsnätverket i Mölndal och när vi skrev programmet tyckte jag att det var en bra grej att ta fikat efteråt hemma hos oss. Jag säger bara, tur att jag har lungört, ormöga och gullviva, för annars är det verkligen välkommen till verkligheten!

En bana i skogen

Vilken helg vi hade! Sol och t-shirtväder. Vi har adopterat en skogsdunge och där höll vi till en del och fixade med våran bana!

Idag var det inte riktigt lika härligt varmt, så när vi och grannbarnen kom hem från dagmamma, förskola och skola så var det jacka på. Men jag lyckades fånga några bilder när barnen tog sig genom banan.

Det börjar med en stege upp till första trädet, där man tar sig på ett rep över till nästa träd. Där balanserar man på en spång. Jag ska fästa två rep som man kan hålla sig på, nu behöver mina små hjälp att ta sig över.

Sen kryper man i en tunnel under en gran. Nåja, kryper blev det nu inte, får sänka nocken! Efter tunneln hoppar man på några stenar (syns ej i bild).

 Sen avslutas banan i form av en lång tråd som slingrar sig mellan träden tillbaka till start!

Jag tyckte nog det behövdes en lian eller linbana också, men det blev lite för avancerat ;-)

Allt är byggt på rep, surrgarn och sly. Jag fick god hjälp av mina gamla scoutkunskaper. Nu återstår att se hur länge surrningarna och virket håller!

Leta fornminnen i närområdet

Ja, det här är nördigt. Nu när vi jobbar med forntiden i skolan upptäckte jag Fornsök, en databas från Riksantikvarieämbetet med alla fornminnen i Sverige. Sök på din ort och du har massor av R i kartan! Jag tänkte att det var kul för mig (mest) och pojkarna att beta av fornminnena i närheten, så det har vi börjat med. Okej, många R handlar om fyndplatser för nån flintyxa och det finns inte mycket kvar på platsen, men om man söker på "Välbevarad" finns det förhoppningsvis något att se!

Häromdagen gick jag och Sigge upp till bronsåldersgraven vi har i skogen hemmavid. Den har vi varit vid många gånger förut. Just nu är det perfekt tid för skogspromenader: inget att göra hemma i trädgården, skogen är frusen och lätt att gå i (ingen geggamoja) och bristen på grönska ger bra sikt! Att kolla på fornminnen innan allt växt igen är en bra idé!

Vi började med att bestiga hällen på baksidan...

Här uppe är vi nästan aldrig och innan träden grönskar så kan man skymta vårt hus från en annorlunda vinkel.

 Sen promenerade vi ner till stigen. Vackert med solen som silar mellan trädstammarna!

 Vi gör en liten avstickare från stigen..

Det var så fint med mossan på stenen ju...

Under mossan kan man kanske hitta spår av något litet djur...

...eller något stort djur.

Man kan titta uppåt också, vilka häftiga träd med snirkliga grenar!

Väldigt begärliga att klättra i!

Såja, nu är vi snart på toppen.

Uppe!

På toppen ligger ett gravröse. Massor med sten som människor lagt dit för några tusen år sedan!

De valde en fin plats!

Jag är väldigt nära att registrera mig på geocache nu. Vet att det finns andra bloggare som håller på!

Ha en skön vecka!