Game over

Nu ligger annonsen ute på Hemnet:
Glimmervägen 21, Valåsdalen/Lindome

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Alla år vi grävt i denna jord för att forma trädgården till vår egen dröm, så gjorde vi det för vår skull. När jag planterade en liten pinne som jag ville se växa och bilda ett tak om tio år, så gjorde jag det för att själv få uppleva hur fantastiskt bra det skulle bli. Men ibland ställer sig saker på sin spets. Ibland måste man fatta beslut som är sjukt jobbiga. I vintras hamnade vi i en vägkorsning och fattade beslutet om att lämna allt vi byggt upp här på västkusten och återvända hem. Hem till våra nära och kära och till vårt eget landskap och klimat.

Nu kommer någon annan att förvalta det hus som Arvid byggde, som två familjer före oss tog hand om och renoverade och som vi nu i tio år har älskat och format efter vårt huvud. Det har varit tio år av grävande och byggande och nu känns det faktiskt lite grann som någon plockar av oss från banan innan vi hinner korsa mållinjen!

Hela sommaren har gått åt till att fixa inför försäljning, rensa och packa, fixa alla de där smågrejerna som inte blivit gjorda, måla. Jag har ju inte kunnat låta trädgården vara (även om den på många sätt varit försummad), utan har äntligen gjort i ordning en entré vid garaget, gjort en stödmur, tagit bort en jordhög, planterat nya häckar, flyttat växter mm mm. Jag kan inte sluta! Men om ett par veckor är allt över. Under dagen kommer annonsen ut på Hemnet. Känner ni någon som letar ett mysigt hus med en härlig trädgård, så står det ett här i Valåsdalen i Lindome och väntar på nya ägare.

Köksträdgård ingår i köpet, med fyraårig växtföljd och prima ekologisk jord!

Välkomnande entré med prydnadsgräs och buxbomklot.

Uteplats vid en underbar klätterhortensia. Fridfull utsikt mot trädgård och skogsbacke ingår på köpet.

Vad händer nu? Vi letar boende i Piteå, pojkarna börjar ettan däruppe i slutet av augusti. Ännu har vi inte hittat vårt nya place, utan kommer hysa in oss hos släktingar till en början. Det kommer bli en prövning, men bra på sikt!

Är det någon fler som varit tvungna att lämna sin trädgård och vet hur det är?

Problemet med att få vårkänslor för tidigt...

...är bakslagen! Jag gick ju och köpte penséer, men efter det har det varit både minus femton grader och mera snö. Nja, penséerna ser ju inte så glada ut. Och ja, jag kunde ju ta in dem över natten, men det är tydligen för mycket begärt av mig!

Det ska verkligen bli intressant att se om de överlever denna köldknäpp, annars siktar jag in mig på ett gäng nya penséer i påsk!

Hur är det annars? Ja, jag har verkligen försummat min blogg denna månad, men det har varit sjukdomar, jobb och väldigt trötta kvällar. Tyvärr blev det ingen ny studiecirkel som skulle börjat idag, för vi fick för få anmälningar. Vi hoppas att det kan starta en ny cirkel till hösten i stället. Utvärderingarna efter första cirkeln var i alla fall riktigt roliga att läsa. Det känns som deltagarna var jättenöjda och fulla av inspiration inför säsongen! Jag sitter nu med ett bra material med bilder och ett texthäfte, som kan användas till fristående föreläsningar om ni behöver någon till er trädgårdsförening:

• Ekologisk trädgårdsskötsel. Jord och kompost! 
• Trädgårdsåret. Trädgård och barn. 
• Trädgårdsplanering och växtval. Fokus på familj och barn.
• Köksträdgård med pallkragar.

Annat som tagit min tid på sistone är mitt vanliga jobb. Jag jobbar numer i grundskolan, efter 9 år i gymnasiet, och det är en helt annan arbetsmiljö och arbetsuppgifter. Vi började jobba med forntiden efter sportlovet och jag har verkligen blivit uppslukad av detta med människornas ursprung och sätt att leva. Jag har fått läsa på för det är mycket forskning och upptäckter som görs hela tiden så det man lärde sig i skolan är inte alltid så aktuellt! Utvecklingen som varit de senaste årtiondena har pågått en så fantastiskt kort stund om man ser på hur länge människorna funnits... eller jorden... eller universum. Vårt sätt att leva, idag 2013, är så annorlunda mot för några generationer sedan. Ja, ja, det visste jag ju, men man behöver bli påmind ibland! Och det är ju inte alls så konstigt att man inte pallar med all stress ibland, för jag tror inte evolutionen riktigt har hunnit med att forma oss människor att till fullo palla livet i vårt samhälle. Man behöver verkligen hålla fötterna på jorden och inte så konstigt att jag och många med mig, tycker det här med att gräva i jorden, sätta frön och skörda sin egen mat är otroligt tillfredsställande, när livet i övrigt är ett ständigt flöde av information, intryck, saker man ska göra och hinna med.


Jag ser fram emot en ny odlingssäsong, och jag önskar att tjälen släpper till påsk (snart ju!) så vi kan börja gräva och greja med vårens projekt! Ha det gott allihop!

Under cypressen

I julas när jag behövde ris till kransar och annat så tog jag bland annat från cypressen. Tidigare har jag inte sett den vackra stammen! Här tinar snön tidigt och förrförra hösten kom jag äntligen för att sätta vintergäck här. Jag har fyllt på med fler denna höst, så om några veckor tänker jag ett det är gult och fint här!

En plan jag hade tidigare var att täppa för insynshål mot cykelvägen, så jag satte en lagerhägg här under, som jag tänkte skull formas under cypressen. Inte ett bra val. De små döda pinnarna syns alldeles till vänster om trädet. Läget är alldeles för torrt där under trädet och då det vätter mot öst är läget för obarmhärtlig när kalla nätter möttes av starkt solsken där i februari/mars (eller januari som igår morse när bilderna togs!).

Vintergrönt insynsskydd kanske jag kan sätta bakom cypressen och istället använda den här platsen till annat. Grenarna som kommer in från höger är cotoneaster. Som marktäckare i buskpartiet till höger om trädet har jag satt flocknäva. Ska jag fortsätta med flocknävan, eller kan jag använda platsen till annat? Kom gärna med idéer! Något som gillar torrt och soligt! På eftermiddagen är det däremot skuggigt...

Den ljusa stammen som kommer upp ur stenarna är ett sly som fått vara kvar. Det är en asp. Den kommer jag att ta bort. Det går ett stråk av gräsmatta förbi den här platsen, det vill jag ha kvar, för vi drar skottkärran här. Man skulle ju kunna göra om det till en stig förstås, men det blir ett senare projekt i så fall.

Viktigt grubbel

"Och så har jag tänkt på att man inte ska tycka så mycket om andra

människors val förrän man gått i deras skor. Eller kikat i deras

ryggsäck. Och även om man häller ut hela innehållet i den

där ryggsäcken, så finns det förmodligen ett lönnfack som

man aldrig får se. I det kan det finnas allt möjligt."

Maria - Jag blommar

Vi har haft sociala helgen med fester och många samtal med kända och nya bekanta och en del som sas fick mig att grubbla... och jag landade i dom där orden jag läste på Marias blogg för längesen, att man inte ska tycka så mycket om andra, för ofta vet man inte ett skit. Tänkvärt!

Jag bjuder på en bild från oktober 2010, som jag inte visat här förut. Jag gillar den! Sigge och Hugo är drygt 2,5 och Elmer är ett halvår. Ännu en morgon som vi lyckades med bedriften att få oss i ordning för dagis, vi ska precis gå när ett flygplan flyger över huset och vi kollar upp. Ljuset ligger så bra på mitt huvud, ser ut som jag söker tröst från ovan. Jag ser ljuset! Omkring oss är det en enda röra! Och vi kämpar, gör så gott vi kan.

Jag letade efter en bild på bloggen och hamnade i ett gammalt inlägg från samma månad som bilden ovan är tagen. Jag citerar mig själv... detta beskriver en del av mitt trädgårdsintresse:

"Det är fullt upp med grabbarna, men på promenaderna till och från dagis njuter jag av alla färger jag ser. Tänk. Hade jag inte varit intresserad av växter hade mitt liv just nu bara bestått av tålamodskrävande umgänge med två tvååringar, amning av bebis, leka, vika tvätt, fixa käk osv. Det är påfrestande och lätt att allt blir grått. Då är det så skönt att landa i trädgårdstankarna, även om man inte alltid hinner ut och gräva. Idag hann jag ut och fota."

(Fast idag hann jag inte fota.) Jag tror jag hade blivit tokig om jag inte haft trädgården att tänka på och pyssla med, samtidigt som det är beklämmande att det tar sån tid att få den i ordning. Man har ju inte alltid tiden, och i omgångar får man vackert se på när allt förfaller. Vi har ju valt att fixa till närmast huset, där vi håller till, men fortfarande är trädgården utåt gatan i ett bedrövligt skick. Den som går förbi här kan aldrig ens ANA att det i denna trädgård bor en människa med ett överdrivet stort trädgårdsintresse. Som bara ÄLSKAR vackra växter, vackra former och bladverk och gillar att odla för att äta. Det kan man först märka när man går in i trädgården uppe vid huset. Vi gör våra val och det är säkert många som skulle ha börjat i en annan ände, som sätter större vikt vid hur det ser ut åt andra.

Men nog ska det kännas skönt med den där sista bocken i listan när alla större projekt är färdigställda och man kan ägna sig åt finlir och småändringar. Återkommer i ärendet!