Genom att korsa dessa två vilda dahliorna har vi fått den otroliga mångfald vi har idag av dahlior. Det finns idag 55 000 registrerade sorter! |
Nu äntligen ska ni få lite bilder från dahliorna på Botaniska! Vi var där i onsdags med Trädgårdsnätverket i Mölndal och den ansvarige för dahliorna där, Maria Sjöstedt, höll i guidningen. Maria är trädgårdsmästare och har jobbat på Botaniska i över 25 år och har skött dahliarabatten sen hon började. De senaste åren har hon dessutom haft huvudansvaret för dahliorna och man kan lugnt påstå att hon vet det mesta om detta släkte! Guidningen var riktigt bra och jag kan varmt rekommendera att boka in en visning med henne om ni är en grupp personer som är intresserade av dahlior.
Förra hösten åkte hon och två kollegor på en expedition till dahliornas hemland Mexico. Där lever dahliorna vilt tillsammans med en massa olika växter som vi har som sommarblommor hemma. Temat för året på Botaniska är Ökenliv och vid huvudentrén finns årets sommarblomsplantering som är en hyllning till Mexico. Maria berättade att hon och hennes kollega ville visa vad det var hon såg och upplevde i Mexico.
I Mexico kunde de studera hur Dahliorna lever i vilt tillstånd. I Mexico har dahliorna det väldigt varmt och soligt och hanterar torkan med hjälp av knölarna. Den stora skillnaden mellan Mexico och Sverige är ändå ljuset. I Mexico är det ganska jämnljust över året, medan Sverige har stor variation mellan sommar och vinter. Vi måste ju ta in knölarna och lägga dem i "dvala" för att få dem att överleva den mörka, kalla vintern.
I Mexico växer även vilda träddahlior som kan bli flera meter höga! Dessa dahlior fick de dock inte se på expeditionen då de inte åkte till de områdena där de växer, men man hittade många andra dahlior och samlade in sju vilda dahlior. De vilda dahliorna är planteras utanför byggnaden som är precis till höger om entrén på Botaniska. Här är två vilda dahlior.
Dahlia mollis |
Cavanilles spred därefter dahliorna ut i Europa och under 1800-talet var dahlian riktigt het. Man hade ju märkt att om man korsar olika dahlior kunde man få en mängd olika former och färger på dahlian, så varje ny sort var en sensation och en måste-växt för de välbärgade.
Vi gick upp till Landeriet där Botaniska har sin historiska trädgård. Här illustrerar man hur en 1800-talsträdgård kunde se ut. Det är en väldigt strikt form på trädgården och det var väldigt viktigt att ståta med skrytväxter, t ex dahlior. Växterna i denna trädgård ingår i programmet för odlad mångfald (POM) och har samlats in i gamla trädgårdar runtom i Sverige.
Maria berättade historier om botanisten Andreas Dahl, som hon tycker är värd lite uppmärksamhet. Han föddes i Varnhem, men flyttade tidigt till Saleby i Västergötland, där han växte upp. Han var tidigt intresserad av botanik och började läsa vid Uppsala universitet för Carl von Linné. Dahl hade anknytning till Göteborg för han blev under studietiden anställd av Jonas Ahlströmers son Carl för att sköta om hans trädgård och hans naturaliesamlingar. Jobbet innebar många resor i Sverige och utlandet där han samlade naturalier till Ahlströmer och sig själv.
Under tiden i Göteborg var Dahl med och skrev den första "miljöskyddslagen" som handlade om att reglera utsläppen från trankokerierna på Västkusten. När man kokade sill för att få sillolja bildades en bottensats som kallas grumset, som orsakade bottendöd och stinkande metangaser. Vilken pionjär i miljöskydd!
Sen gick vi till dahliarabatten... Från ena hållet:
Från andra hållet:
Det är Maria som designar rabatten och ser till att dahliorna placeras med en fin och harmonisk färgskala och att den blandas upp med andra sommarblommor. Visst är den helt makalös? Dahlior finns i snart nog alla färger utom blått. 1846 utlystes en pristävling där vinsten var 2000 pund till den som kunde ta fram en blå dahlia. Prispengarna finns nog fortfarande kvar!
Dahlior kan verkligen se ut på olika sätt, som dessa enkla skira på höga stänglar. Jag tänker på höstanemoner! Tyvärr var jag dålig på att fota namnskyltarna så jag har inte många namn bevarade.
Det här är en fransad dahlia och den var ju verkligen imponerande! Jag tror Maria berättade att den var från Japan.
Det här blev min favorit och jag har verkligen inte lyckats få fram färgen på blomman. Mörkt vinröd/purpur, så vacker i formen. Den tillhör Halskråsgruppen och heter Hootenanny. Den fanns även med gul knapp, men då hette den nåt annat. Den här tyckte jag var snyggare.
De här tvåfärgade, spräckliga dahliorna är ju spektakulära! Och namnet? Sorry.
Många dahlior har ett snyggt mörkbladigt bladverk. Den här snyggt samplanterad med en amaranth (rävsvans). Jag tror att dahlian heter Sunshine.
Den här vackra röda dahlian är framtagen i Sverige.
Jag hittade en dahlia som liknar min egen! Namnet är Mrs Clemens Andries och den hör till de kaktusblommiga.
Jag gillar ju de stjärnformiga (som jag berättar här), men det fanns inga fina exemplar i blom just nu.
Botaniska planterar ut sina dahlior i en jord gödslad med ko- och hönsgödsel, därefter gödselvattnar de var tredje vecka med Fosfor och Kalium (PK). Ett stort problem med dahlior är ju att de är sniglarnas favoritmat. På Botaniska har man löst detta problem med hjälp av plåtar i bakkant som sniglarna inte kan passera. Sen kompletterar de med Snigelfritt.
Denna kalla, regniga sommar har varit den sämsta Dahliasommaren för Botaniska sedan Maria började. När hon kom tillbaka efter fyra veckors semester blommade inte en enda Dahlia! Katastrof! Men med näring och insektsbekämpning och en del sol och värme på sensommaren kom blomningen igång igen!
Maria berättade hur de sköter om sina dahlior på Botaniska och tar hand om dem på hösten och vintern och plockar fram dem på våren, men jag minns inte alla detaljer. På Dahliasällskapets sida finns skötselråd som du kan läsa.
Eftersom minnet är kort har jag använt olika källor på Internet för att komplettera det Maria sa.
Källor:
Expedition till Dahlians hemland Mexiko, Göteborgs botaniska trädgård
Dahliahistorik, Svenska Dahliasällskapet
Andreas Dahl Historik, Svenska Dahliasällskapet
Klassificering, Svenska Dahliasällskapet
En härlig kväll, med en lagom dos kulturhistoria! Kultur betyder ju odla! Är du mer intresserad av dahlior rekommenderar Maria boken Dahlior av Elisabet Svalin Gunnarsson:
Källa: NOKs bildarkiv |
Maria rekommenderade också att bli medlem i den ideella föreningen Svenska Dahliasällskapet där man kan få tag på frön och knölar och även åka med på dahliaresor.
Det finns en dahlia för alla!
Ett stort tack till Maria som berättade så engagerat om sin favoritväxt och ett tack till dig som läst hela inlägget! Skulle du upptäcka något faktafel eller vill komplettera med något namn så vänligen hör av dig i kommentarsfältet eller på mailen!
6 kommentarer:
Vilket fantastiskt inlägg om dahlior som utan tvekan kvalar in som sommarens primadonna. Mina har blivit snigelmat i sommar... måste göra en bättre plan till nästa sommar för vem kan vara utan dahlian.
Ha det bäst!
Kram Hélena
Fina bilder! Gillade den ruffsiga Dahlian:)
Trevlig helg!
Vilka vackra bilder! Vi var där förrförra året och deras dahlior minskar ju inte ha-begäret direkt... :)
Våra dahlior är också sena i starten, jag hoppas att de hinner komma igång innan frosten tar dem!
Jättevackra bilder! Jag gillar dahlior men har ingen ännu....har varit lite tveksam eftersom man måste ta upp dom på hösten. Måste nog ändå snart... :o)
Härliga bilder, jag har också varit i Botaniska trädgården alldeles nyss, där finns mycket vackert att se och många olika fina primadonnor!
/Malena
Trevligt skrivet om dahlior, jag odlar många sorter, ibland går det bättre och ibland sämre så jag lär hela tiden. Bra med tips hur de gödslas. jag gissar att mina ibland fått för mycket så att de blommar sent. Ifjol blev en dahlia som en stor 2meters buske. jag odlar i sand och gräsklipp vilket innehåller mycket kväve, och försenar blomningen. Läste också nånstans att det är viktigt med jämn vattentillförsel för blomningen, så i år har de faktiskt blommat rätt tidigt trots den eländiga sommarn. kolla gärna på min blogg, har några bilder från fjolårets dahlior. Och inte måste man gräva upp dom på hösten, det är ju inte så dyrt att köpa några nya färger nästa vår. (fast jag brukar spara mina i sandhinkar i källarn över vintern)Mitt problem är att knölarna växer så vansinnigt i sanden att jag varje vår måste dela dom, så det blir alldeles för många! egentligen ett angenämt problem -jag har börjat ge bort knölar.
Skicka en kommentar