söndag, april 18, 2010

Första veckan

Nu har jag varit trebarnsmamma i en vecka och kan väl inte skryta med att det varit skitenkelt. Postförlossningsont, amningstjorv, skuldkänslor över att jag inte har lika mycket tid till pojkarna, två förkylda tvååringar som varit ömsom helt gudomliga men också fyllda av känslor och där minsta motgång skapar stor tragedi.

Mitt i alltihop anpassar sig Elmer till livet i vår familj och har flera gånger den här veckan faktiskt passat på att sova när det varit som mest hektiskt för oss andra (typ när vi lagar middag och äter!). Så här långt är han verkligen en guldgosse, hur cool som helst. Knorrar när han är hungrig eller om han tröttnat att ligga själv. Skriker gör han nästan bara om det dröjer för länge innan han får äta. Jag hoppas det kommer att gå bra.

Vi har skaffat en vagga på hjul som vi kan flytta mellan vardagsrum/kök och sovrummet. Här ligger han ganska skyddad mot pojkarnas framfart. Ibland drar pojkarna fram sina stolar och ska peta på honom. Elmer själv är rätt nöjd över att ligga och kolla och lyssna på vad som händer utanför spjälorna.Här kommer några fler bilder. Storlek 50 är definitivt passerat redan och han kan redan ha den tuffa NY-bodyn (bara ärvda kläder på den lille!).Runda, goa kinder...Nu tycker han att jag har fotat för mycket:
Vi har varit ute ett par gånger den här veckan. Antingen har jag haft honom i selen eller så har han fått sova i vagnen. Han får liksom hänga med, för det är full koll på pojkarna som gäller fortfarande. Vips, börjar de springa nerför cykelvägen mot lekplatsen eller åt nåt annat håll där det tydligen är mer spännande att vara än hemma. Fast har de bara sysselsättning så är det ganska lugnt. För tillfället har vi en provisorisk sandhög nere vid garaget som fungerar som sandlåda (pojkarna tillsammans med grannens hund). Maken är ute och gräver och grejar varje kväll för att fixa på baksidan så vi kan göra i ordning gräsmatta, sandlåda mm till pojkarna. Vi har så storstilade planer för baksidan, men målet är i alla fall att få till lite gräsmatta för nu är det öppen jord på halva baksidan. Här hjälper Hugo till att flytta lerkokor från en plats till en annan:
Bakom stenplattorna tänker jag att min köksträdgård ska börja med lite bärbuskar mot grannen. Sen tänker jag några pallkragar med olika grönsaker samt ett armeringsnät som berså mot en gräsmatta och i den ska det växa luktärtor och bönor. Det kan väl inte vara så svårt att få till?! :-)

Miniväxthuset tänker jag flytta till köksträdgården och sen ha tomaterna i (jag har inte riktigt lyckats med tomater nåt enda år, kanske det hjälper med lite värme?).Ja... vi får se vad vi mäktar med. Lite i taget går det långsamt fram.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken guldklimp! Det klart att bröderna har varit medelpunkten tidigare, och nu finns det en annan varelse som tar deras tid. Men dom vänjer sig. Roligt att följa er. Hälsningar o kramar Lisa i Örebro.

jmmix sa...

Jag är imponerad att du hinner både blogga och tänka på trädgård redan efter en vecka :) .
Vad mycket hår lillkillen har. Supersöt!

Vikkan sa...

Jag tycker du är en supermorsa som klarar av att blogga, tänka trädgård och ta hand om bröderna bus och det bara en vecka efter du faktiskt låg på förlossningen!

Dina söner är söta som socker!

Praktiskt med spjälvaggan på hjul så att även lilleman kan vara närvarande där ni andra är.

Ser fram emot att träffa er snart men känn ingen press. Vi kommer när ni känner er redo!
Kramar

Rosor och ruiner sa...

Åh vilken liten guldklimp, stort grattis! Nu har du tre fina killar!
Att du ens orkar tänka på trädgård! Men vi är väl så vi "trädgårdsnördar" man har ständigt några planer i huvudet!

Karin sa...

Vad söt han är - och "så med" bara 1 vecka gammal! Av bilderna att döma alltså. Mysigt med en plutt igen :-) Lycka till och ta det piano med tomaterna.

Charlotta sa...

Grattis till din fina pojke!
hälsn Charlotta

♥ fyrabarnsmor på Hisingen sa...

Grattis! så söt

Anneli sa...

Hej Linda!
Och stort grattis!
Det var så länge sedan jag var här så jag hade ingen aning om att du fått "en till".
Jag blev först chockad över hur stora killarna blivit...
Du ska väl inte ha dåligt samvete...herregud. Jag är så himla impad över hur du orkar med tvillingar, hus, trädgård och nu en liten till. Stort grattis igen!