Idéer för slänten del 2

Förra inlägget känns redan hopplöst passé. Jag har visualiserat utomhus idag och insett att det verkligen inte är så mycket plats som jag önskar. Dessutom är inte slänten så bred som jag ville påvisa i bilden. Jag klippte nämligen ihop slänten av två bilder, då jag inte har tillräckligt vidvinkel för att kunna fotografera den framifrån med kameran. Nåt gick galet med vinklarna. Nu tror jag att jag har en mer verklighetstrogen bild att utgå från.

Hur som helst. Rosenflockel. Ska jag ha den kan jag inte ha så mycket annat. Jag tror jag får backa.

Jaha, vad har jag gjort. Jag har samlat perennerna runt springbrunnen. Det kan bli trångt, men kärleksört närmast med flocknäva runt fötterna. Sköldpaddört och höstsilverax bakom.

I förra ritningen glömde jag rita in den yviga busken som redan står i slänten (se det röda, yviga till höger om höstsilveraxet). Jag vet inte vad den heter (hjälp mig!), men den får vacker höstfärg och vackra röda bär. Bladen är mörkgröna och lite glansiga.

En närbild (som jag tog förra hösten):

Jag har flyttat det japanska gräset till vänster sida om springbrunnen för att inte konkurrera formmässigt med denna buske. Känns vettigt i teorin, men gräset kanske blir för högt och krocka med kopparhäggmispeln!


Närmast trapporna har jag satt marktäckande stephanandra och lingonoxbär. Under häggmispeln marktäckare (till att börja med, finns det plats för annat så prövar jag senare).

Sen den där grusidén får jag spara minst 10 år fram i tiden. Vi försöker behålla så mycket gräsmatta som möjligt, kanske som en njurform:

Där vattenslangen gör en cirkelform till höger i bild skulle jag vilja ha en kompakt höstfin buske, typ Björkspirea. Infing har en i närheten av sin entré som jag blev väldigt förtjust i när vi var där. Eller så får jag plats med lite blommor. Eller ett litet träd! Den som lever får se!

Projektet har blivit ganska stort med tanke på all sten och grus och trappor som måste till, så det är nog inte troligt vi hinner börja nästa vår.

Idéer till slänten

Uppdaterat: Jag gjorde en ny skiss som finns i nästa inlägg...

Den annalkande hösten och så besöket på Botaniska i veckan har verkligen fått fart på min hjärna gällande slänten på framsidan. Jag ska inte plantera något förrän tidigast till våren, men eftersom jag vill att den ska ha sin höjdpunkt i september/oktober och även vara fin under vinter och vår, så är det här rätt tid att fundera och planera. Det är nu man ser vilka växter som är fina och som man gillar.

Det blommade för fullt i sensommarrabatten på Botaniska. Läget för denna rabatt är väst, med sol nästan hela dagen och kvällen. Många solälskande växter som solbrud och rudbeckior. Min slänt vätter åt öster och har sol på förmiddagen, sedan ligger själva slänten i skugga hela kvällen. Kanske jag får skippa just solbrudar (som jag saknar så) och rudbeckior (en av de vackraste växterna)?
Rosenflockeln i bilden nedan är en riktig önskeväxt för mig. Verkligen praktfull och lockar till sig en massa fjärilar och bin. Den tar ju lite plats... men tänker att den skulle kunna få vara med i slänten. Rosenflockeln gillar ju också sol, men eftersom den blir så hög så får den mer sol än de växter som skuggas av häck och buskar. Kolla stråket av kärleksört... så snyggt. Min erfarenhet är att kärleksört blir fin i halvskugga, även om den egentligen ses som en solväxt. Kärleksörten känns i alla fall given i en höstrabatt. Och den är ju fin hela växtsäsongen, tycker jag.

Okej... så här ser det ut nu. Slänten är just nu täckt med svart plast och pressenning för att vi ska få bukt med kvickroten, kirskålen och åkervindorna... I överkant finns berberishäcken (som jag faktiskt klippte idag, men den här bilden tog jag för ett par dagar sedan). När jag klippte i häcken såg jag att det kom upp en del ogräs där i kanten, blä. Slänten är inte alls så stor som jag inbillar mig när jag tänker på alla växter jag vill få plats... tyvärr. Den är dessutom ganska brant, så jag måste kanske fylla på och bygga upp. Häcken måste jag ju också kunna komma åt och sköta, så kanske man får bygga upp en gång med trampstenar högst upp?

Jag började rita i bilden och testa lite idéer. Dock är det svårt med proportionerna och veta riktigt hur mycket plats som finns i djupled. Men det här kanske är kul att spara till den dagen slänten är uppväxt, för det kommer garanterat att bli en massa ändringar på vägen!

Först ritade jag in själva stommen, med en stödmur av sten i nederkant, en trappa på högersidan, grus framför slänten, en liten gräsplätt och så en låg häck (måbär) kring gräsplätten och körsbärsträdet. Kanske försvinner hela gräsmattan... jag skulle gladeligen slippa dra gräsklipparen ner till denna plätt! Man skulle kunna göra en rabatt med perenner som gillar mer sol... då det är många fler timmars sol här. Detta är idéer jag får nu när jag skriver, så det är inte med i skissen!

I mitten av slänten skulle jag vilja ha någon form av porlande vatten... en springbrunn? Kitchigt? Vatten måste jag i alla fall ha för det saknar jag. Busken till höger är Hortensian Vanille Fraise som jag planterat och som blommar så fint med vitrosa klasar!

Sen behövs en stomme av buskar och träd, som ger struktur och stadga även när löven fallit. Vi kommer ju ta bort eken (snyft), till förmån för körsbärsträdet och äppelträden som vi planterat. En bit nedanför ekens nuvarande placering tänker jag att en flerstammig trädliknande buske skulle få plats. Jag är inne på Kopparhäggmispel, som blir ca 3 meter. Höstfärgen är mer åt orange än den röda jag ritat in i bilden. Jag har även funderat på Magnolian Leonard Messel, som verkligen är en buske jag skulle vilja ha. Höstfärgen är mer guldig, men det tar nog många år innan den nått den storlek som jag ritat på bilden!

Under trädet tänker jag låga stephanandror 'Crispa' som får vacker gul höstfärg och är fräscht grön på sommaren. Denna buske kan återkomma på andra sidan slänten. Den röda busken vid trappen skulle kanske kunna vara ett doftolvon, för den goda doften på våren (här går man förbi) och fin höstfärg. Kopparhäggmispeln behöver nog maka på sig om det ska få plats. Röda busken vid springbrunnen är en japansk lönn hade jag tänkt och den röda busken som är skymd av körsbärsträdet är en vingad benved som redan står där, men ännu är väldigt liten. De röda spröten till höger är en befintlig kornell.

Det gröna längs stödmuren är krypthuja, krypen eller krypoxbär. Krypoxbär är ju snyggt med de röda bären, men jag är rädd att den sprider sig för kraftigt? Men något vintergrönt lite marktäckande/hängande vill jag ha. Det gröna bakom spingbrunnen ska nog vara nåt annat, en flocknäva kanske?

Sen lägger vi till några tuvor med prydnadsgräs och ett stråk av kärleksört. Bakom springbrunnen tror jag att sköldpaddörten som är så stadig och rak, skulle passa. Jag har även petat in en marktäckare... velar mellan lungört och ormöga, men jag tror lungörten vinner med sin tidiga vårblom och prickiga blad!

Nu behövs högresta spiror, vad tror ni om ett stråk av höstsilverax? Om den kan trivas i detta läge? Färgen på bladen blev väl inte så exakt... Bakom vippar höstanemoner!

Och om det får plats så får rosenflockeln växa där i bakkant, tillsammans med blodtopp. Min galna blodtopp som blir 2 meter (när den inte kapas av rådjur).

Sen är det bara att sätta dit en sittmöbel under körsbärsträdet så är det klart ;-)

Vad tror ni? För plottrigt? Åh, det är så mycket mer jag vill få plats med! Höstastrarna, ulleternellen, solbrudarna, perenna solrosorna, rosablommande ölandstok, björkspirea, något formklippt, älggräs mm mm. Känns som jag skulle vilja ha nåt gulblommande i alla fall, det hör till den här trädgården! Kanske blodtoppen lever farligt? Vi får se helt enkelt!

Nu ska ni få se några avslöjande bilder på vår ofärdiga nedredel. På bilderna är det mesta ogräset bortrensat och gräset klippt i alla fall. Den vingade benveden som jag planterade i somras har redan börjat skifta färg.

 Flocknävan har tagit sig riktigt bra. Det finns några hål som jag kanske fyller på. Ormögat under Magnolian har inte tagit sig lika bra (jösses vad ogräs det blir på ett par veckor!). Häcken går dåligt, flera plantor är stendöda :-( Buxbomen till höger om trappen mår inte bra :-( Den uppstammade syrenen till vänster om trappen mår inte heller bra :-( Minilöv och miniblommor. Behöver jordförbättra, alldeles för lerigt gissar jag! Diken för stödmurar är grävda, tid att dra igång projektet inväntas...

I slänten till vänster om stora trappen tycker jag det varit ganska okej i år. Hostorna har varit riktigt maffiga! Rododendron har skjutit skott och verkar äntligen må bra. Marken är täckt av jordreva... och det ser grönt och fint ut! Jag har skaffat en tall i kruka också. Har jag inte bloggat om det? Dock står det en ledsen rödbladig fläder här som ska få en annan plats. Kanske jag ska sätta ett träd här?

Okej. Slänten ska inte planteras förrän tidigast till våren, så... detta inlägg läggs i handlingarna, jag hoppas jag kommer ihåg att kolla här när det är dags! Eller så har jag fått en ny plan!

Ha det gott!

PS. I detta inlägg från 2006 kan man läsa hur jag tänkte kring slänten snart efter att vi flyttade hit. Nu är jag då inte alls inne på rosor som jag var då!

Dahlia, dahlior, massor av dahlia

Genom att korsa dessa två vilda dahliorna har vi fått den otroliga mångfald vi har idag av dahlior.
Det finns idag 55 000 registrerade sorter! 

Det här inlägget är en del av blommig fredag då veckans tema Primadonna, passar så otroligt bra in på Dahlian!

Nu äntligen ska ni få lite bilder från dahliorna på Botaniska! Vi var där i onsdags med Trädgårdsnätverket i Mölndal och den ansvarige för dahliorna där, Maria Sjöstedt, höll i guidningen. Maria är trädgårdsmästare och har jobbat på Botaniska i över 25 år och har skött dahliarabatten sen hon började. De senaste åren har hon dessutom haft huvudansvaret för dahliorna och man kan lugnt påstå att hon vet det mesta om detta släkte! Guidningen var riktigt bra och jag kan varmt rekommendera att boka in en visning med henne om ni är en grupp personer som är intresserade av dahlior.

Förra hösten åkte hon och två kollegor på en expedition till dahliornas hemland Mexico. Där lever dahliorna vilt tillsammans med en massa olika växter som vi har som sommarblommor hemma. Temat för året på Botaniska är Ökenliv och vid huvudentrén finns årets sommarblomsplantering som är en hyllning till Mexico. Maria berättade att hon och hennes kollega ville visa vad det var hon såg och upplevde i Mexico.

I Mexico kunde de studera hur Dahliorna lever i vilt tillstånd. I Mexico har dahliorna det väldigt varmt och soligt och hanterar torkan med hjälp av knölarna. Den stora skillnaden mellan Mexico och Sverige är ändå ljuset. I Mexico är det ganska jämnljust över året, medan Sverige har stor variation mellan sommar och vinter. Vi måste ju ta in knölarna och lägga dem i "dvala" för att få dem att överleva den mörka, kalla vintern.

I Mexico växer även vilda träddahlior som kan bli flera meter höga! Dessa dahlior fick de dock inte se på expeditionen då de inte åkte till de områdena där de växer, men man hittade många andra dahlior och samlade in sju vilda dahlior. De vilda dahliorna är planteras utanför byggnaden som är precis till höger om entrén på Botaniska. Här är två vilda dahlior.



Dahlia mollis

 Dahliorna kommer alltså från Mexico där azteker och indianer åt knölarna, men även odlade dem för sin skönhet. När spanjorerna erövrade Mexico togs den förmodligen över till Spanien, utan att väcka någon uppmärksamhet. Det var först när direktören för Madrids botaniska trädgård, Cavanilles, fick några plantor 1789, som det började hända grejer. Han började odla dem och gav dem namnet Dahlia, för att hedra den svenske botanisten Andreas Dahl som dog 1789. Visst är det kul att en svensk gett namn åt denna växt?

Cavanilles spred därefter dahliorna ut i Europa och under 1800-talet var dahlian riktigt het. Man hade ju märkt att om man korsar olika dahlior kunde man få en mängd olika former och färger på dahlian, så varje ny sort var en sensation och en måste-växt för de välbärgade.

Vi gick upp till Landeriet där Botaniska har sin historiska trädgård. Här illustrerar man hur en 1800-talsträdgård kunde se ut. Det är en väldigt strikt form på trädgården och det var väldigt viktigt att ståta med skrytväxter, t ex dahlior. Växterna i denna trädgård ingår i programmet för odlad mångfald (POM) och har samlats in i gamla trädgårdar runtom i Sverige. 

Maria berättade historier om botanisten Andreas Dahl, som hon tycker är värd lite uppmärksamhet. Han föddes i Varnhem, men flyttade tidigt till Saleby i Västergötland, där han växte upp. Han var tidigt intresserad av botanik och började läsa vid Uppsala universitet för Carl von Linné. Dahl hade anknytning till Göteborg för han blev under studietiden anställd av Jonas Ahlströmers son Carl för att sköta om hans trädgård och hans naturaliesamlingar. Jobbet innebar många resor i Sverige och utlandet där han samlade naturalier till Ahlströmer och sig själv.

Under tiden i Göteborg var Dahl med och skrev den första "miljöskyddslagen" som handlade om att reglera utsläppen från trankokerierna på Västkusten. När man kokade sill för att få sillolja bildades en bottensats som kallas grumset, som orsakade bottendöd och stinkande metangaser. Vilken pionjär i miljöskydd!

Sen gick vi till dahliarabatten... Från ena hållet:

Från andra hållet:

Det är Maria som designar rabatten och ser till att dahliorna placeras med en fin och harmonisk färgskala och att den blandas upp med andra sommarblommor. Visst är den helt makalös? Dahlior finns i snart nog alla färger utom blått. 1846 utlystes en pristävling där vinsten var 2000 pund till den som kunde ta fram en blå dahlia. Prispengarna finns nog fortfarande kvar!

Dahlior kan verkligen se ut på olika sätt, som dessa enkla skira på höga stänglar. Jag tänker på höstanemoner! Tyvärr var jag dålig på att fota namnskyltarna så jag har inte många namn bevarade.

Det här är en fransad dahlia och den var ju verkligen imponerande! Jag tror Maria berättade att den var från Japan.

Det här blev min favorit och jag har verkligen inte lyckats få fram färgen på blomman. Mörkt vinröd/purpur, så vacker i formen. Den tillhör Halskråsgruppen och heter Hootenanny. Den fanns även med gul knapp, men då hette den nåt annat. Den här tyckte jag var snyggare.

De här tvåfärgade, spräckliga dahliorna är ju spektakulära! Och namnet? Sorry.

Många dahlior har ett snyggt mörkbladigt bladverk. Den här snyggt samplanterad med en amaranth (rävsvans). Jag tror att dahlian heter Sunshine.

Den här vackra röda dahlian är framtagen i Sverige.

Jag hittade en dahlia som liknar min egen! Namnet är Mrs Clemens Andries och den hör till de kaktusblommiga.

Jag gillar ju de stjärnformiga (som jag berättar här), men det fanns inga fina exemplar i blom just nu.

Botaniska planterar ut sina dahlior i en jord gödslad med ko- och hönsgödsel, därefter gödselvattnar de var tredje vecka med Fosfor och Kalium (PK). Ett stort problem med dahlior är ju att de är sniglarnas favoritmat. På Botaniska har man löst detta problem med hjälp av plåtar i bakkant som sniglarna inte kan passera. Sen kompletterar de med Snigelfritt.

Denna kalla, regniga sommar har varit den sämsta Dahliasommaren för Botaniska sedan Maria började. När hon kom tillbaka efter fyra veckors semester blommade inte en enda Dahlia! Katastrof! Men med näring och insektsbekämpning och en del sol och värme på sensommaren kom blomningen igång igen!

Maria berättade hur de sköter om sina dahlior på Botaniska och tar hand om dem på hösten och vintern och plockar fram dem på våren, men jag minns inte alla detaljer. På Dahliasällskapets sida finns skötselråd som du kan läsa.

Eftersom minnet är kort har jag använt olika källor på Internet för att komplettera det Maria sa.

Källor:
Expedition till Dahlians hemland Mexiko, Göteborgs botaniska trädgård
Dahliahistorik, Svenska Dahliasällskapet
Andreas Dahl Historik, Svenska Dahliasällskapet
Klassificering, Svenska Dahliasällskapet

En härlig kväll, med en lagom dos kulturhistoria! Kultur betyder ju odla! Är du mer intresserad av dahlior rekommenderar Maria boken Dahlior av Elisabet Svalin Gunnarsson:


Källa: NOKs bildarkiv

Den enda boken om Dahlior som är skriven på svenska! Flera av bilderna är tagna på Dahlior från Botaniska trädgården!

Maria rekommenderade också att bli medlem i den ideella föreningen Svenska Dahliasällskapet där man kan få tag på frön och knölar och även åka med på dahliaresor.

Det finns en dahlia för alla!

Ett stort tack till Maria som berättade så engagerat om sin favoritväxt och ett tack till dig som läst hela inlägget! Skulle du upptäcka något faktafel eller vill komplettera med något namn så vänligen hör av dig i kommentarsfältet eller på mailen!

Morgondagg och dimma

Vilken morgon vi hade! Dimman låg lätt, fukten var slående, solen trängde fram! Om man bortser från katt- och råttaleken som varje morgon utspelar sig i det här huset i samband med att alla kläder ska på och tänderna ska borstas så var morgonen... magisk! Jag gick ut en sväng med kameran när killarna käkade frukost. Vilken aktivitet som spindlarna haft för sig under natten! Morgondaggen avslöjar deras närvaro...

Bronsfänkålen glittrade som bara den!

Blåärsstigen börjar anta en mustigare färgskala!

Jag gillar det här hörnet!

Ikväll ska jag på Dahliavisning på Botaniska. Jag hoppas jag kan bjuda på en massa fina bilder efter det besöket! Följ mig gärna på Instagram, där uppdaterar jag snabbare än på bloggen, lindavikgren heter jag!

Snygga kombinationer

Sköldpaddörten har börjat blomma här och i fjol delade jag veronikan och satte intill. Blommar tillsammans för första gången. Det funkar va?

Här en bild från andra hållet. I år saknar jag blodtoppsblomningen som vi haft brevid höstsilveraxet (sabla rådjur), men... jag tycker den planteringen ser bättre ut nu utan de där tvåmetersschabraket (syns lite i bild i detta inlägg). Jag ska absolut flytta blodtoppen. Kanske hit brevid sköldpaddörten? Fast då får jag nog flytta på astern. Hm.

I sommarblomsrabatten på baksidan är rosenskärorna så snygga tillsammans med syrenbuddlejan och jätteverbenor. Syrenbuddlejan har enorma kolvar! Tänk att buddlejan såg helt stendöd lääänge i våras innan det började skjuta skott. Härligt att den överlevde vintern, den är så vacker! Runt fötterna har dessa växter gula/oranga ringblommor och orange/röd krasse. Jag gillar färgkontrasterna!

Orange och lila!

En annan snygg kombination är denna :-)

Till sist en bild på våra Discoveryäpplen! Dags att plocka?! Jag slår vad att älgen hinner före!

Idag har jag ägnat ett par timmar åt att rensa ogräs på nedredelen runt Magnolian, samt krattat och sopat, klippt gräs och sånt. Jag har en vision i mitt huvud, en dag blir det nog bra. Men det blev faktiskt ganska stor skillnad bara genom att städa upp där. Det får bli bilder en annan dag. Hoppas alla haft en skön helg! Lite för mycket regn i min smak, men annars har den varit toppen!

Gurkan Crystal apple

Wow! Den här ska jag så igen! Gurkan Crystal Apple från Runåbergs fröer (den kan också heta Lemon). Gurkorna blir små och runda, som tomater i storlek och smakar som den godaste gurkan. Söt och saftig! Läcker i salladen! Trist bara att sommaren varit så kall, jag har hittills bara skördat två stycken, men nu är det massor på gång. Kanske jag borde toppa plantan för att de ska mogna ordentligt? Jag sådde direkt i pallkragen i slutet av maj och skyddade både med petflaska och fiberdukar, men kanske ändå att jag skulle försått inne och planterat ut efter järnnätterna? Så ska jag nog göra nästa år om jag kommer ihåg. Har ni odlat den här gurkan? Vilka sorter rekommenderar ni på friland?

Annat jag skördat är den enda (?) paprikan på mina tre plantor. Hm... borde ta hand om plantorna bättre eller så ger jag upp såna här paprikaförsök. Jag kanske plockade för tidigt, för den var lika blek i smaken som i färgen!

Isörten har vi börjat lägga i salladen nu och den köpte jag ju på grund av beskrivningen "De isigt spröda och krispiga bladen, blandade med andra sallater, får de den tröttaste sallad att upplevas som fräsch och spröd." Någonstans läste jag att den smälter i munnen! Det stämmer nog! Smaken är sådär.. men den fyller ungefär samma funktion som gurka i salladen, ger saftighet!


I år har jag släppt iväg den taggiga björnbären så den har helt täckt in rododendronbusken vid uteplatsen på baksidan. Och den levererar! Bären mognar varje dag och vi plockar och käkar.

Inte går det spara till nån kaka eller nåt när vi är så många som kan hjälpas åt att käka!

Men attans vad taggig den är! Jag ser inte fram emot att klippa fram rododendronbusken senare i höst när bären är slut!