Vardag

Bloggen är kraftigt nedprioriterad som ni märker. Men vi lever. I högsta grad. Full rulle. Pojkarna har varit hemma två dagar från dagis. Snoriga och hostiga i början på en förkylning (nu har det brutit ut på riktigt). Lite så där man vet inte om man vågar skicka till dagis eller ej. Höll dom hemma. Vilken cirkus. Pigga som sju. När lugnar det där rotandet och rivandet ner sig? Nu pillar de upp lådorna i köket trots skohornet som stoppar. Och nu äntligen har vi fått upp ett dörrstopp på skafferiet. Jag vet inte hur många makaronipaket som spritt sig över golvet vid det här laget. Men pojkarna gillar att dammsuga. Kanske därför de häller ut? Och nu har de hittat nya domäner att klättra på också. Köksbänken där man lägger allt som de inte får röra är inte längre en fredad zon. En annan hobby de har är att stänga och öppna dörrar. Gärna med full kraft så olyckorna lurar verkligen på dörren. Puh!

Efter att ha plockat ner pojkarna från köksbänken för typ tjugonde gången kände jag att vi behövde bryta mönstret och de fick måla.
Men man kan inte göra någon aktivitet särskilt långa stunder. Till sist flyger grejer omkring och man får bryta för nåt annat. Kritor är en lite torrare aktivitet...Men kritor är tydligen rena rama delikatessen, så för att inte alla kritor skulle försvinna som barnmat fick vi avbryta konstnärskapet och hitta på nåt nytt.

Jag tog fram bubbelplast. Det smattrar väldigt mycket när man går över med vagnen! Jag älskar mina ungar, men jag älskar dagis också!