Panik och framsteg

Det var längesen jag bloggade. Min dator kraschade förrförra veckan och i fyra dagar trodde vi att vi förlorat alla bilder på bebisarna. Vi hade inte backupat sedan 17 december! Vi har varit galna på oss själva för vår dumhet. Gissa ont i magen... alla förlossningsbilder, bilderna från neo osv. Tack och lov gick det läsa från hårddisken. PUH! Nu har vi två nya hårddiskar att backuppa på. Nu får vi aldrig glömma bort det!

Jösses vilka framsteg bebisarna gör. På bara någon dag började de le ordentligt och dessutom jollra med vokaler. Mest öuuu.  Sigge var först, men Hugo hakade på strax efter. De svarar när man pratar med dem och de är så mycket mer roliga nu. Har tagit massor med bilder men hittar inte ett enda där båda ler samtidigt (och att bilden är skarp!).Och visst är det härligt när man vaknar på morgonen och hör att det pratas i spjälsängen och så tittar man över kanten och möts av två leenden och inte två skrikbebisar!
De kan nu sova hela natten och som bäst har vi fått sova till kvart i sju. Med något bakslag då och då när de vaknar mitt i natten och behöver sövas om.

Det allra senaste är att dom får träna på att sitta. Det går bra med kuddstöd i soffan!
Utan ryggstöd så är huvudet fortfarande för tungt och himlar åt olika håll.

Vi har haft härligt väder här i ett par dagar. Men det är som förgjort, det är inte alltid jag lyckas komma ut. Idag var det en sån hopplös dag. Det börjar med att Hugo inte äter sin fulla portion på morgonen, så är han lite gnällig och vill äta nästa mål för tidigt, så är dom i otakt och man hinner ingenting. Andra dagar är dom de mest fantastiska bebisar. De är i synk och sover en lång stund på förmiddagen och en jättelång stund på eftermiddagen och en bra stund på kvällen. Jag kan gå runt som en furie i huset och dra igång nya projekt. Jag satte igång ett garderobsprojekt för ett litet tag sen. Det verkade som ett lagom avgränsat projekt. Jag vet inte vad som hände, men jag är inte klar än. Innan jag var klar kom jag på att vardagsrumsgolvet skulle knäskuras med såpa och rotborste (så fint det blev!). Och så blev det vackert väder och altanen skrek på rengöring och ny olja.  Altanen är inte heller klar, den är sååå smutsig och färgen har lossnat på många ställen, måste måla. Och trädgården... den har inte fått så mycket omvårdnad än. Det blir nog inga nya rosrabatter i år.

PS. Magnolian håller på att slå ut!