Det här är till alla småbarnsföräldrar som kämpar för att få alla bitarna att passa, som läser här och tror att jag är nån slags supermänniska som lyckas ha en fin trädgård samtidigt som allt annat får plats. Ingen tror väl att det är perfekt här, men kanske det är nån som ändå har en lite skev bild hur det är...
Jag får ibland frågan "Hur hinner du?" av människor som läser min blogg. Och jag säger, "Nej jag hinner inte". Och det är sant! Visst... har jag egentid så prioriterar jag i 90 fall av 100 att göra nåt i trädgården, för det är
min passion, men allt är ett pussel av familjens alla behov så jag kan smita åt mig en stund i trädgården. Det betyder att mycket är eftersatt på andra områden (typ träning, köpa kläder, klippa håret, rensa förråden, vara ikapp med tvätten, laga nya recept, åka och bada med barnen och annat som andra kanske sätter högt värde i... listan blir jättelång). Oftast visar jag i bloggen de mikroskopiska delarna av trädgården som är hyfsat okej för stunden, man väljer ju sina vinklar. Jag försöker också njuta av det som är fint och se bortanför det som är sådär.
Men idag sköljde det över mig... allt som är skitfult, överväxt, halvdant, ofärdigt. Det är klart jag inte hinner! Det kommer ta flera år innan den här trädgården är så vacker och lättskött som jag tänker mig. Under tiden vi försöker ro iland ett projekt i ena änden, växer det igen i andra. Idag ville jag bara ge upp och böla.
För en trädgårdsälskare som mig är det riktigt jobbigt att ha en yta täckt med plast och presenning i TVÅ ÅR (det är inte vackert) för att få bort rotogräsen. I mars tog vi bort det mesta och sen dess har det sett ut så här (hallonplantorna är köpta sedan länge och väntar på att komma i jorden). Lite plast har visst blivit kvar. Vi har grävt ett dike för ett förbereda en stödmur... som låter vänta på sig.
Sen visar det sig att denna täckning inte hjälpt ett jäkla skit. Det första som tittar upp är kirskål och åkervinda. DEPP!
Visst är det här en välkomnande entré...................... NOT. Sen i höstas har vi alla fall en provisorisk trapp och grusgång. Det är snart fem år sen vi rev garaget och vi har levt med en fruktansvärt ful entré, för tre år sen såg det ut
så här (ganska likt, men mindre grönt). Det är detta som våra gäster möts av när de kommer till oss, det är detta som alla människor som går förbi på gatan ser. Det är detta som våra stackars grannar tvärs över gatan behöver kolla på varenda dag. Det är detta som vi själva måste gå genom varenda dag och påminnas om allt som man borde hinna. Förstår ni?
I år har det varit extra svårt att hinna med kirskålen och maskrosorna och här har kirskålen har helt tagit över (och på många fler ställen). Här växte massor av skuggbräcka, fänrikshjärtan, aklejor och dagliljor en gång, av det är det inte mycket kvar.
Och såna här skattgömmor har vi lite var stans. Jag fyllde kameran med fulhörn, men jag ska inte tråka ut er med fler såna här bilder. You got the point?
Ni må tro att jag är lycklig över att ha en baksida som kommit hyfsat i ordning, som vi kan använda och som inte ger en decimeter lerkoka under fötterna när man går genom den, och att jag helst fotar blommande lungört i stället för allt det där som pockar på och blir ogjort i andra delar. Ska jag säga er en sak så är det att vår trädgård är större än vi mäktar med. För en trädgårdsälskare med massor av trädgårdsdrömmar känns det riktigt jobbigt att ha så många eftersatta delar, men pojkarna är fyra, fyra och två och de kommer alltid först. Att ha småbarn är galet mycket jobb, så är det bara. Vissa dagar kan man deppa ihop över att man vill alldeles för mycket.
För övrigt så kunde jag inte få ihop alla viljor och gå på
Lisebergs trädgårdsdagar den här helgen. Jag gav bort biljetterna som jag fått. Jag får komma igen ett annat år! Hoppas alla som var där gjorde fina fynd!
Och för övrigt så tog jag med killarna på plantbyte med trädgårdsnätverket, men jag fick bryt för de betedde sig precis som barn kan bete sig, dvs springa runt och busa och tjoa, så jag tryckte in killarna i bilen, lämnade alla växterna och åkte hem igen. SÅ KAN DET GÅ!
Hoppas jag hinner springa ut i morgon bitti och fota nåt fint så detta inlägg inte behöver ligga framme så länge.
Härligt med kortvecka. Ha det gott alla som läser här, som skriver så mycket snällt och klokt. Jag uppskattar er jättemycket!
